mikenomad: Jag har känt likadant under de gångna säsongerna. Besöken på matcherna har varit lätträknade och oftast har det varit med en bitter suck jag stängt av webbradion. Men nu är det annorlunda.
Jag kan ärligt erkänna att jag inte har varit så sugen på hockey på många år. Att det är Allsvenskan och inte Elitserien Timrå spelar i gör mig inte ett dugg. För det känns som om klubben har fått en nystart och att man är på väg någonstans. De senaste säsongerna har i princip bara handlat om att överleva. Sista åren i Elitserien var som en färd genom en tunnel mot en vinternatt - det fanns inte ljus någonstans. Även om man höll sig kvar även till kommande säsong så visste man på något sätt att allting skulle återupprepa sig.
Därför är det nästan befriande att konstatera att den första resan genom hockeyns finrum är slut för den här gången. Nu är det dags att börja på en ny. Och visst, omstart i Allsvenskan är kanske objektivt sett inte så glamouröst. Men jag tillhör de supportrar som är tillräckligt gammal för att minnas förra resan och den stämning som uppstod när Timrå först etablerade sig som topplag i Division 1/Allsvenskan, som det hette på den tiden, och slutligen tog steget upp i Elitserien.
Då fanns det en uppslutning kring laget som imponerade på hela hockeysverige, och jag kommer ihåg hur Kent Manderville efter sin debut frågade reportern som intervjuade honom om det var sådan stämning på varje match.
Man är säkert jävligt patetisk som drömmer om svunna tider. Men hellre en patetisk drömmare än en bottenlös pessimist.
Vargher85: Själv har jag lite svårt att skriva under på de där euforiska nystartskänslorna. Det blir lite väl mycket självbedrägeri i mitt fall. Men då är det trevligt att andra kan känna annorlunda. :)
Gooode: jag skulle säga att några av anledningarna är:
1) vi har en alldeles för dålig gameplan. Vi forecheckar inte alls intensivt, backarna släpper blå, vi bygger anfallsspelet på att dumpa puck. 2) JJ hade en usel kväll. Trist, men sånt ... | #Läs mer ·
· 
mikenomad: Jag har känt likadant under de gångna säsongerna. Besöken på matcherna har varit lätträknade och oftast har det varit med en bitter suck jag stängt av webbradion. Men nu är det annorlunda.
Jag kan ärligt erkänna att jag inte har varit så sugen på hockey på många år. Att det är Allsvenskan och inte Elitserien Timrå spelar i gör mig inte ett dugg. För det känns som om klubben har fått en nystart och att man är på väg någonstans. De senaste säsongerna har i princip bara handlat om att överleva. Sista åren i Elitserien var som en färd genom en tunnel mot en vinternatt - det fanns inte ljus någonstans. Även om man höll sig kvar även till kommande säsong så visste man på något sätt att allting skulle återupprepa sig.
Därför är det nästan befriande att konstatera att den första resan genom hockeyns finrum är slut för den här gången. Nu är det dags att börja på en ny. Och visst, omstart i Allsvenskan är kanske objektivt sett inte så glamouröst. Men jag tillhör de supportrar som är tillräckligt gammal för att minnas förra resan och den stämning som uppstod när Timrå först etablerade sig som topplag i Division 1/Allsvenskan, som det hette på den tiden, och slutligen tog steget upp i Elitserien.
Då fanns det en uppslutning kring laget som imponerade på hela hockeysverige, och jag kommer ihåg hur Kent Manderville efter sin debut frågade reportern som intervjuade honom om det var sådan stämning på varje match.
Man är säkert jävligt patetisk som drömmer om svunna tider. Men hellre en patetisk drömmare än en bottenlös pessimist.