Timrå IK

Går jag till mig själv och försöker sätta fingret på vad som känts så fel på senare år så är det som poppar upp i skallen: förmågan att vinna matcher på hemmaplan. Jag har de senaste åren haft en närmast hundraprocentig närvaro. Det är i regel bara när jag varit bortrest som jag inte suttit på min plats i E-on och följt eländet. På senare år har det mest varit en stor klump i magen, ett lidande och ett allmäntillstånd på randen till psykisk kollaps som präglat sinnesstämningen när man klivit innanför dörrarna till hallen.

Det är inte så mycket att laget fått harva i botten av serien som varit problemet. Nej, det är den där satans oförmågan att våga vinna hemma. Det som kännetecknade Timrå under 'dom glada åren", att komma ut som blodtörstiga vargar och sätta skräck i vilket lag som helst som besökte arenan. Det var ett sjukt tryck i hallen, supportrar stod upp och applåderade och ibland var det nära att vågen skulle gå runt i hallen. Det är den där euforiska känslan som fick mig att längta till nästa gång. Den känslan har på senare år försvunnit, totalt, p g a oförmågan att bjuda hemmapubliken på underhållning.

För mig kvittar det om denna känsla upplevs i SHL eller i SA. Naturligtvis lockar SHL fler åskådare på matcherna men med ett vinnande koncept igen, framförallt på hemmais, så tror jag att publiken så sakteliga kommer att återvända. Den där känslan av lycka, att få skrika och vara glad med flera tusen andra likasinnade är nästan bättre än 7-1.

Jag har sagt det tidigare och säger det igen: en bra start på årets serie är ett måste för att det ska börja dyka upp publik på arenan. Föreningen är nere för räkning, förtroendet är i botten. Företag har fått sätta till mycket pengar för att föreningen skall få chansen att byggas upp igen. Intresset finns där, om än i en begränsad omfattning. Det är upp till Timrå IK nu att visa företag, Supportrar, etablisemanget att man är beredd att ta matchen. På alla sätt. Snabbast tillväxt får man genom sportsliga framgångar och det är det jag hoppas på nu. Börja med att vinna på hemmais, skapa ett rykte om att det ska vara ett helvete att komma till Timrå och spela match. Sedan bygger vi vidare därifrån.

Till sist: för mig är det inget alternativ att sitta hemma och tjura och tycka ditten och datten om föreningen och hur den har skötts. För mig handlar det om att även fortsättningsvis stötta på alla sätt jag kan. Med närvaro under matcher, med sponsring, med arbetskraft som skapar förutsättningar för våra ungdomar o.s.v. Jag hoppas fler tänker likadant.