Timrå IK

Undvek att skriva härinne igår kväll men läste en del. Det är väl så att vi igår fick oss en liten näsbränna igen, en bitchslapp av verkligheten. För så fort morgonluft börjar anas och en känsla av hopp och upprymdhet infinner sig så måste vi som TIKare naturligtvis omgående med ett brak tillbaka till jorden.

PLATS TIK!!

Annars är det väl så att vi har så sjukt låga förväntningar att det skett en perspektivförflyttning. Jag menar, av tongångarna hos oss härinne senaste veckan kunde man tro att vi låg topp 3 i slutet av säsongen. Fast det känns sunt, ödmjukt och sunt. Bara vi kan acceptera att det är så här det är, hyfsade resultat blandas med bottennapp. De riktigt höga topparna kommer vara få, om ens några. Hittills är det väl Moramatchen som ligger närmast en sån. Möjligen DIF-upphämtningen också. Så här långt känns 11 poäng ändå rätt anständigt.

Redigerad kommentar

Timrå är ett lag som kan spela så där magiskt, som vissa lag i NHL alltid verkar göra, men nästa match är det som om magin försvunnit.

Matchen efter kanske det är en match mot Asplöven eller Oskarshamn o då är det som om det kommit ett rymdskepp och lyft upp alla 20 spelare och klonat dem... fast glömt berätta hur man slår två passningar rätt o dessutom hur man åker skridskor o dessutom beter sig som man har ett glödgat spett uppkört i arslet.

Klacken då?
Delar av klacken  sover sin väpnarsömn under tunga snarkningar, vissa har somnat där de fallit ner från läktaren.
Deras öppna munnar gapar tyst mot stålbalkarna i taket där Strimmas ande svävar i det tysta.

Heja Timjå!