Sedan undrar man lite var vissa Supportrar har tagit vägen. Jag blev rörd till tårar när jag såg en bild på min förstfödda dotter, Lill-Hempan, i en buss på väg till Örebro häromåret. Själv var jag inte med och hade ingen som helst koll, men fan vad glad man blev över att se henne där. Kanske fanns där ändå någonting där i min i övrigt bristfälliga uppfostran... Men nu kan jag inte se henne där längre. Det känns trist. Åkte vi ur lagom till att hon blev TIK-are, precis som jag en gång? Jaji, ungarna får väl gå igenom samma Golgata-vandring som deras åldrande pappa gjorde en gång i tiden. Inte mer än rätt... Fan! Men i så fall får hon vänta länge på det roliga...
· 
