DJ Hemp: Håller med dig till en del. Landslag är alltid mest bara lite grädde på moset, relativt osexigt. Det som gör just den här upplagan speciell är såklart monstret från Rosengård. Utan honom hade jag knappt brytt mig.
Nä, klubbidrott slår landslagsditon alla dar i veckan vad gäller passion. Har aldrig känt mig särskilt sugen att ställa mig på en läktare iförd vikingahjälm, blond peruk och blågula jättehänder för att heja fram ett landslag. Och bland klubblag finnes endast ett och det är Timrå IK.
Giffarna får upp pulsen en aning på mig om det går bra för dem, går det mindre bra är inte det någon katastrof. Dragons gillar kidsen så ok då, kan väl gå någon gång. Och de har ju iaf lyckats med det unika att bärga två lagidrottsguld till regionen.
Favoritarenor (och inte): Bortasektionen enda skamfläcken? Ja om man enbart ser till hockeyupplevelsen för samtliga kanske. Och då är jag definitivt med. Som jag konstaterat, då är SCA svårslagen. Jag har ju som bekant andra synpunkter också men för huvudsyftet, se hockey, har vi en topparena!
· 
screenshot20241122-061117.png
Nej, Giffarna är allra viktigast. Allt annat inom sportens värld känns rätt så oviktigt faktiskt. Samma sak gäller Idol... Fan!