Jag håller med dig fullt och riktigt vad gäller stadens båda elitidrotter. Har svårt att bry mig på samma sätt som med Giffarna och Timrå. De få gånger som jag går den extremt korta sträckan för att se Basket eller Innebandy kan jag inte riktigt identifiera mig med den övriga publiken där. Jag vet inte vilka de är och tänker att vi väl är från olika planeter. Annat är det i Timrå i allmänhet och på Norrporten Arena i synnerhet. Där möter man folk som tycks brinna och lida lite på samma sätt som en själv. Vad gäller Fotboll så krävs det fan inga somrar som den 1994 för att jag ska känna ett engagemang, där räcker det med att se fram emot hemmamatchen mot Brage i slutet av oktober för att den rätta nerven ska infinna sig. Hockeymässigt är det inte riktigt samma sak och det har antagligen att göra med seriesystemet med alla dessa oändliga matcher och bristen på direktavancemang. Bara en massa delstationer hela tiden och det blir liksom aldrig klart. Nu tror jag att jag minsann fick nedtecknat lite av vad som ligger bakom hur man känner kring diverse sporter...
Favoritarenor (och inte): Bortasektionen enda skamfläcken? Ja om man enbart ser till hockeyupplevelsen för samtliga kanske. Och då är jag definitivt med. Som jag konstaterat, då är SCA svårslagen. Jag har ju som bekant andra synpunkter också men för huvudsyftet, se hockey, har vi en topparena!
· 
screenshot20241122-061117.png
Jag håller med dig fullt och riktigt vad gäller stadens båda elitidrotter. Har svårt att bry mig på samma sätt som med Giffarna och Timrå. De få gånger som jag går den extremt korta sträckan för att se Basket eller Innebandy kan jag inte riktigt identifiera mig med den övriga publiken där. Jag vet inte vilka de är och tänker att vi väl är från olika planeter. Annat är det i Timrå i allmänhet och på Norrporten Arena i synnerhet. Där möter man folk som tycks brinna och lida lite på samma sätt som en själv. Vad gäller Fotboll så krävs det fan inga somrar som den 1994 för att jag ska känna ett engagemang, där räcker det med att se fram emot hemmamatchen mot Brage i slutet av oktober för att den rätta nerven ska infinna sig. Hockeymässigt är det inte riktigt samma sak och det har antagligen att göra med seriesystemet med alla dessa oändliga matcher och bristen på direktavancemang. Bara en massa delstationer hela tiden och det blir liksom aldrig klart. Nu tror jag att jag minsann fick nedtecknat lite av vad som ligger bakom hur man känner kring diverse sporter...
Redigerad kommentar