DJ Hemp: DJ Hemp: Förr, strax efter stenåldern på 70-talet, då jag växte upp då var IFK stans stora lag. Status kunde då vara om man lyckades få småhångla med Conny Klacks dotter. Ja! Det fick jag! Eller bara att få stå drägglande i kö bakom Bosse Börjesson på Floyds i Sönnsvall.
Allt är över tid! Sedan sjönk man djupare ner i träsket. Men då var det mer i barkön till Privè där storheter som Håkan Pettersson och Frank Andersson visade vägen till 80-talets förfall. Och jag valde tidigt hockeyångest före suspekt brottarsnusk.
Men Giffarna? Tja. Var väl någon pårökt polare i kollektivsvängen som hängde i det ytterspåret på den tiden. Respekt!
Allt svänger över tid. Det är bara den rödvita hockeångesten som består!
Och har man åkt supporterbuss med "Bulla" till Karlskoga funderande på nyttan av att köra "helikoptern" genom bussrutan likt en brusig glädjeflicka som marknadsför sina behag i röda lyktors sken, då finns lixom inte tid att reflektera över lite kukmätning i lokal fotboll!
Nu väntar vi på nästa nedsläpp. I skuggan av ett kärnkraftverk! Och här tar både lördagskväll och Explorer slut.
Undrar hur länge Dahlén och han i Färjestad blir kvar egentligen. Ser att HV halkat efter riktigt rejält och jag tror knappast man är särskilt nöjda i Karlstad heller. Desto mer imponerad blir jag av Växjö och Örebro. För bara ett par år sedan fanns dessa lag inte i Elitserien och nu ligger de Topp 5 efter en dryg femtedel av serien. Det är fan inte dåligt.
Nu hänger jag inte riktigt med här. Visserligen tillhör jag den ironiska generationen, men jag har också en misstänkt Aspergers diagnos och då är man i behov av viss ordning och reda. Här blev det lite mycket information på en och samma gång... Hur det nu var då så gick jag i Bosse Börjessons fotbollsskola i mitten av 70-talet, vi tränade intill Hagaskolan där jag gick till och med. Tacka fan för att man var IFK:are i och med det då. Men våren 1978 (tror jag att det var) så visade det sig att man kunde få mer speltid i ett av Giffarnas pojklag, så då bytte jag klubb då. För att få spela fler matcher. Conny Klacks dotter och hångla... Det vet jag ingenting om. Jag var jävligt blyg inför flickor på den tiden. Inte ens när en tjej antydde att jag faktiskt såg rätt bra ut fattade jag grejen. Blev mest generad och tittade vidare i mina kartböcker eller vad man hade där för stunden. Någon slags årsbok för fotboll eller ishockey kanske. Tjejer var man ju mest rädd för. De såg ju för otäcka ut alltså. Ja... Och då gick jag miste om en hel del hångel där i barndomen jag... Faan!
· 
Allt är över tid! Sedan sjönk man djupare ner i träsket. Men då var det mer i barkön till Privè där storheter som Håkan Pettersson och Frank Andersson visade vägen till 80-talets förfall. Och jag valde tidigt hockeyångest före suspekt brottarsnusk.
Men Giffarna? Tja. Var väl någon pårökt polare i kollektivsvängen som hängde i det ytterspåret på den tiden. Respekt!
Allt svänger över tid. Det är bara den rödvita hockeångesten som består!
Och har man åkt supporterbuss med "Bulla" till Karlskoga funderande på nyttan av att köra "helikoptern" genom bussrutan likt en brusig glädjeflicka som marknadsför sina behag i röda lyktors sken, då finns lixom inte tid att reflektera över lite kukmätning i lokal fotboll!
Nu väntar vi på nästa nedsläpp. I skuggan av ett kärnkraftverk! Och här tar både lördagskväll och Explorer slut.