Bragd-Birger: Jag undrar lite hur spelarna funkar som en del av lagkemin också. Om Hunderphund sitter ensam i ett hörn och tuggar korvsallad med surkål som hans mamma skickat upp och muttrar "verdamte sheisspassungen, nicht mein Veil das ich mache kein Aufschluss" (pardon my french) så kan det ge ett dubbellyft att flytta på honom. Men om han tvärtom tar fram dragspelet och piggar upp tonåringarna med umpa-umpa och hurtiga tillrop och bidrar positivt till lagkemin kan det vara svårare att lyfta ut honom. Samma gäller väl alla. Vilka är "let's empty the tank boys!" och vilka är "varför är min uppfart inte skottad Linkan?!?" Vi är väl de som är mest beroende av positiv energi och fight och lagkänsla i brist på rutin och långvarig stomme.
El Maco: Natürlich är det så. Men jag ställer mig spontant tveksam till Hundens dressing-room-impact. Men bilden med dragspelet är härlig. Ser framför mig hur det deppas efter torsk, gamnackar och tomma blickar. Så ställer sig Hunden upp, så där ledigt med ena foten på bänken, drar igång bälgen och en oförglömlig version av 'Vad tar ni för valpen där i fönstret' letar sig ut i rummet. Trevande allsång till en början, men Hunden manar på...strax ekar omklädningsrummet av manlig strupsång. Spelarna ställer sig upp, knyter nävarna, Roffe är blank i ögonen, underläppen darrar så att skäggfjunen vippar som en yster sädesärla i midsommartid...vackert. Är det s å så...förordar jag livstidskontrakt!
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
· · 
