Ja ja, det kanske är dåligt av mig att inte stå upp lite hårdare för det egna laget. Det råder ju inga tvivel om var man har sina sympatier och när man har uppnått en så aktningsvärd ålder har det visat sig att de så kallade ränderna inte kan gå ur. Men ärligt talat så har jag inget emot att vara lillebror, den där rebelliske och mer stökiga fan som inte behöver ta lika mycket ansvar. Det är väl inget fel i det? MoDo kan gärna för mig få vara den skenhelige och "duktige" storebrorsan, så är Timrå uppstickaren som när vi känner för det visar var skåpet ska stå. Minns hösten 2000 när vi som nykomlingar först vände 0-1 till seger med 2-1 hemma efter en målvaktstavla av brollan. Isstadion var i extas. Lite senare åkte vi upp och vände på steken igen. 0-1 blev hela 5-1 till oss denna gång och ännu en gång svarade deras såll för en bjudning, denna gång vid kvitteringen. Är det inte roligare att sätta storebror på plats än tvärtom?
DJ Hemp: Det framgick inte kanske men jag drev medvetet på i lätt sarkastisk ton. Jag menar, sett till sportsliga meriter har vi ju inte en suck. Vilken tur då att vi är bättre i allt annat. Att vara snyggast t.ex.
Macos historielektion uppskattade jag dock ärligt.
Var inne på Luleås forum lite tidigare. Det är verkligen så att Sven Savage bär upp denna portal i princip på egen hand. Jag blev uppriktigt imponerad av alla dessa långa inlägg som i stort sett saknade respons. Minns tillbaka i tiden för ca 17 år sedan, då man härjade som mest på samma forum som denne Savage. Still going strong, verkligen. Keep up the good work, Svennis!
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
· 
Ja ja, det kanske är dåligt av mig att inte stå upp lite hårdare för det egna laget. Det råder ju inga tvivel om var man har sina sympatier och när man har uppnått en så aktningsvärd ålder har det visat sig att de så kallade ränderna inte kan gå ur. Men ärligt talat så har jag inget emot att vara lillebror, den där rebelliske och mer stökiga fan som inte behöver ta lika mycket ansvar. Det är väl inget fel i det? MoDo kan gärna för mig få vara den skenhelige och "duktige" storebrorsan, så är Timrå uppstickaren som när vi känner för det visar var skåpet ska stå. Minns hösten 2000 när vi som nykomlingar först vände 0-1 till seger med 2-1 hemma efter en målvaktstavla av brollan. Isstadion var i extas. Lite senare åkte vi upp och vände på steken igen. 0-1 blev hela 5-1 till oss denna gång och ännu en gång svarade deras såll för en bjudning, denna gång vid kvitteringen. Är det inte roligare att sätta storebror på plats än tvärtom?