Ja, det stämmer. Periodsiffrorna var 0-4, 0-4, 0-2. Timrå hade spelat upp sig efter en katastrofal säsongsinledning med idel storförluster och befann sig nu i tabellens mittskikt. Om jag minns rätt hade vi precis spöat mästarlaget Färjestad med 7-5 på bortaplan, så det såg rätt lovande ut. Jag och några klasskompisar, varav två med fula gulgröna halsdukar med avbildade löv, skjutsades ut till en match inför vilken man kände allmän tillförsikt. Men redan tidigt fick man känslan att något inte stod rätt till. Löven tycktes göra mål i varenda anfall och efter 0-4 i första periodvilan kändes matchen avgjord. Andra perioden var om möjligt en ännu plågsammare resa och vid ställningen 0-8 ville man ju bara åka hem och lägga sig. Vad fan höll Timrå på med egentligen? Men man tvingades stå ut med förnedringen och efter pricken över i:et, 0-10, visste jag inte om man skulle skratta eller gråta. Nu hade alltså Löven 19-2 mot oss (japp, den tidigare matchen i Umeå slutade 9-2 - jävligt kul!) efter två möten. Mina gulgröna klasskompisar firade stora triumfer och en annan var ledsen och skamsen, jag orkade inte ens bli förbannad. När vi blev hämtade på parkeringen frågade farsan, som för ovanlighetens skull inte hade koll på slutresultatet, hur det hade gått. Jag minns att man bara ville sjunka genom jorden. Sedan svarade jag att Timrå vunnit med 1-0 och höll käften under resten av resan hem. De gulgröna kunde få föra snacket. Det är ju vinnarna som skriver historien. Så kom man hem till sitt rum med en känsla av avsmak. Jag gick i åttonde klass och det är ju inte heller alltid så roligt. Känslan kring Timrå var att detta var alldeles för instabilt för att det skulle gå vägen och att vi skulle lyckas hänga kvar. Tyvärr så fick jag rätt...
Gooode: jag skulle säga att några av anledningarna är:
1) vi har en alldeles för dålig gameplan. Vi forecheckar inte alls intensivt, backarna släpper blå, vi bygger anfallsspelet på att dumpa puck. 2) JJ hade en usel kväll. Trist, men sånt ... | #Läs mer ·
· · 
