Timrå IK

DJ Hemp: Ja, i retroperspektiv betraktelse så har det funnits två perioder i idrottsmedelpad som varit klart hetare generellt sett än alla andra perioder, där det inte behövdes trubadurer, maskotar eller godisregn för att locka massorna och faktiskt ej heller spel i den högsta divisionen krävdes...

Kampen om IP mellan GIF och IFK under 70-talet samt TIK/SH-bataljerna under 90-talet när t o m SCA-cupen var hetare än en SM-final.

157620:

Det kan jag hålla med om. Och i så fall väljer jag definitivt 70-talet som den allra hetaste vad gäller tid för kamper. Dels för att jag föredrar fotboll och dels för att jag inte upplevde 90-talets kamp ur ett hemmaperspektiv. Giffarnas och i än högre grad IFK:s kapprustning var ju riktigt imponerande med lokala mått mätt. Därför är det ju sorgligt i flera kapitel att Kamraterna numera för en menlös tillvaro i Division 4. Vem hade trott?

Kanske var det lite synd att man missade en del av 90-talets hockeykamp? Jag minns ett hemskt derby i Allsvenskan 1999, då vi tog ledningen med 1-0 mot IFSH, för att sedan drabbas av den ena utvisningen efter den andra och allting bara rasade samman. När det hela var över hade vi torskat med hela 2-6 och det kändes så jävla skämmigt. När SVT Sport var på plats och allting. Returen slutade 0-0, vill jag minnas. Just dessa matcher får man väl betrakta som argument emot att vi spelar i samma serie igen.

Men säsongen därpå vann vi både hemma och borta i norrettan - 2-1 och 9-2 (på bortais - det var kul!) - och tog senare klivet upp i "hockeyhimlen"...

Mina förväntningar inför säsongen är om möjligt ännu lägre jämfört med förra året vid den här tiden. Timrå kan bara överraska mig positivt, jag kan omöjligt bli besviken över icke infriade förväntningar. Eftersom jag inte har några.

Och det är ju alltid något.