Timrå IK

sargad: En liten reflektion: När Timrå åkte ur Elitserien kände jag mig trots allt ganska positiv. Jag såg det som chansen till en nystart. Laget skulle hamna i en serie där man kunde vara med och kriga på övre halvan och på sikt locka tillbaka publiken och kanske även stämningen som präglade Timråhockeyn under första delen av 2000-talet.

Nu känns det mer som om man skitit sig i näven för att det kändes som en bra idé, men sedan börjat tänka efter...

Vargher85: Precis så ungefär tänkte jag också.

Såvida det inte blir en ekonomisk konkurs, undrar man när den sportsliga botten kan bli nådd. Överlever Timrå en sådant slag? Vet ej hur det är med hockeykulturen idag.  Finns det breda intresset och uthålligheten som gjorde att det gick att kämpa sig upp till högsta nivån under de kämpiga 80 o 90-talen? Utan att ha minsta insyn i hur det är ställt gissar jag att det är svårare att mobilsera i dag jämfört med då. I dagens förändliga, globala värld finns så mycket annat att ägna sig åt lixom. Eller springer kidsen runt och lirar spontanhockey efter skolan och vill vara.... Emil Pettesson.

Aningen pessimistiskt inlägg, men jag avslutar med att det inte är över innan den feta damen sjunger. En finns hopp om "cigarr och skumpa" som Småland brukade uttrycka sig på den tiden vi ofta vann matcher.