På de senaste 5 åren har Timrå ik spelat 339 matcher inkl kvalserier...
Av dessa har dom lyckats ta 3 poäng i 95 matcher
Man har lämnat isen med 0 poäng 167ggr
2 pinnar i bagaget vid 40 tillfällen
Och en pinne har man lyckats få med sig 37 ggr
204 tillfällen av 339 har alltså känts som förluster i hjärtat eftersom man fått se motståndaren fira mål fler ggr än sitt egna lag...
135 ggr har man fått känna stolthet...
Det är tyvärr ganska överlägset skamsna siffror. Lägg därtill ständiga konkurshot rekonstruktion negativ PR och nu även svårtillgängliga nyheter runt laget då lokalblaskorna låst in sig...
Det är inte konstigt att hallen är tom i stort sett vareviga match och klacken tunnas ut ordentligt...
Ändå sitter jag inför vareviga jävla nedsläpp och tycker det känns bra att det kan bli vinst igen! Man är öppenbart sjuk i huvudet alltså! Hehe
söder över: Jag blev ju hängiven supporter först när namnet Timrå IK togs tillbaka 96. Så jag har aldrig upplevt maken till svacka tidigare. Man red liksom på en framgångsvåg under så lång tid att man förutsatte att man var skyddad från fiasko. För bara sex år sen levde man i tryggheten i att hålla på ett av Sveriges bästa lag, The Big Red Machine kallat. Vi hade en av Sveriges bästa klackar och var laget alla var rädda för att möta. Nu ligger vi sist i allsvenskan och snackar om huruvida vi klarar av Sundsvall i ett eventuellt kval till div 1. Jag efterlyser en Cordykaye för 2015. Önskar jag hade entusiasmen själv, men det har jag inte.
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
· 
Av dessa har dom lyckats ta 3 poäng i 95 matcher
Man har lämnat isen med 0 poäng 167ggr
2 pinnar i bagaget vid 40 tillfällen
Och en pinne har man lyckats få med sig 37 ggr
204 tillfällen av 339 har alltså känts som förluster i hjärtat eftersom man fått se motståndaren fira mål fler ggr än sitt egna lag...
135 ggr har man fått känna stolthet...
Det är tyvärr ganska överlägset skamsna siffror. Lägg därtill ständiga konkurshot rekonstruktion negativ PR och nu även svårtillgängliga nyheter runt laget då lokalblaskorna låst in sig...
Det är inte konstigt att hallen är tom i stort sett vareviga match och klacken tunnas ut ordentligt...
Ändå sitter jag inför vareviga jävla nedsläpp och tycker det känns bra att det kan bli vinst igen! Man är öppenbart sjuk i huvudet alltså! Hehe