lincoln: Jag diskuterade lite av det du tar upp med farsan för bara några timmar sedan. Jag tycker inte att det är något fel på den hemvävda satsningen. Emil Pettersson och Ludvig Nilsson är två av våra bästa spelare. Jag gillar Didrik Strömberg och även om spelare som Berglund, Boyce, Wedin och Öhrn inte har haft en spikrad utvecklingskurva så är de habila spelare på den här nivån. Att laget inte fungerar beror på andra saker.
För att inte älta gammal skåpmat om en tunn backsida och Norja, så ska jag ta ett annat problem, kopplat till vår bristande trupp. Av vilken anledning ska man hålla på och värva/låna en massa fånar som inte platsar i sina SHL-lag? Skillnaden mellan serierna är inte så stor och en spelare som inte platsar i SHL är inte bättre än att han tar en plats i fjärde- eller möjligen tredjekedjan i ett allsvenskt lag. Titta bara på spelarna som gjorde ett par matcher i Timrå under åren i Elitserien.
Jag är lite sugen på en annan värvningsstrategi. Visst, jag är inte mer än en inbiten ep-onanist, men för den sakens skull behöver man inte vara helt korkad. Och jag tycker att man absolut ska fortsätta att släppa fram egna spelare, men komplettera med spelare underifrån och inte överskottet från SHL. Johan Persson och John Westin är två riktigt lyckade värvningar från division 1. Här pratar vi om spelare som kan producera och bidrar med tyngd. Och är det någonting jag saknar i dagens Timrå är det just tyngd. Det känns ofta som om man väger alldeles för lätt i närkamperna.
Jag skulle kunna fortsätta att älta det här, men jag tror jag har gjort min poäng redan. Men då vi ändå är inne på Dylan-spåret-.
Nothing really mathers much, it's doom alone that counts.
Vargher85: ang ditt EP onanerande... ;) Jag blir lite glad när du nämner Johan o John... Man är så jävla nerkörd i negativismen att man fan i mig blir alldeles varm på insidan bara av att tänka på dessa två lyckade värvningar! Emil Pettersson ger också ganska härliga känslor på insidan även om jag inte känner mig så trygg i hans lojalitet... Det kan vara lite missledande media inslag som givit mig den känslan inför den här sässen men det är ingen Anton Lander i killen va?
Alla matcher lever sina egna liv och ibland ser vi ut att sakna farten i benen och andra gånger ser vi superbajsnödiga ut med pucken. Men just tyngd och aggrisivitet saknas helt o hållet i laget... Robin Persson (aggrisivitet) kan inte spela 60min per match. Didde S försöker spela tufft hårt aggressivt på gränsen till fult men han är inte riktigt där än att han fulländar det. Det blir en heldel onödiga 2or i utvbåset för honom. Jag vill tro dock att hans uppträdande på isen ger hela laget energi och tvingar upp fokus även på såsare som Hult tex. Sådana killar som Didde kan på 3 minuter ändra en matchbild totalt! Ett täckt slagskott och två tunga tacklingar och ett litet kurr framför egna målvakten kan väcka liv i känslor hos både det egna laget motståndaren och publiken och vips så tar matchen på sig en ny skepnad... Jag upplever att Timrå har haft det så gott som omöjligt att bryta momentum i matcher sedan november uppehållet. Jag saknar tyngd och lite fränare temperament och integritet i laget. Vidare är det jävligt trist att vi inte får ut mer av Wedin... Han torskar fan inte en enda sargduell men sedan är det stopp... Fortsätter han att utveckla sitt spel med pucken så kan han bli riktigt trevlig att se på...
Man lämnade tryggheten med Ante, det grundläggande seniorspelet med Rolf och gick till offensiv-ambitiöse Roger och med ett svårt "andra-år" tillsammans med färre etablerade seniorspelare och ett svajigt mv-spel samtidigt som alla andra förstärkt och sedan när det går dåligt förstärks denna spiral... Min analys i ett andetag.
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
lincoln: Jag diskuterade lite av det du tar upp med farsan för bara några timmar sedan. Jag tycker inte att det är något fel på den hemvävda satsningen. Emil Pettersson och Ludvig Nilsson är två av våra bästa spelare. Jag gillar Didrik Strömberg och även om spelare som Berglund, Boyce, Wedin och Öhrn inte har haft en spikrad utvecklingskurva så är de habila spelare på den här nivån. Att laget inte fungerar beror på andra saker.
För att inte älta gammal skåpmat om en tunn backsida och Norja, så ska jag ta ett annat problem, kopplat till vår bristande trupp. Av vilken anledning ska man hålla på och värva/låna en massa fånar som inte platsar i sina SHL-lag? Skillnaden mellan serierna är inte så stor och en spelare som inte platsar i SHL är inte bättre än att han tar en plats i fjärde- eller möjligen tredjekedjan i ett allsvenskt lag. Titta bara på spelarna som gjorde ett par matcher i Timrå under åren i Elitserien.
Jag är lite sugen på en annan värvningsstrategi. Visst, jag är inte mer än en inbiten ep-onanist, men för den sakens skull behöver man inte vara helt korkad. Och jag tycker att man absolut ska fortsätta att släppa fram egna spelare, men komplettera med spelare underifrån och inte överskottet från SHL. Johan Persson och John Westin är två riktigt lyckade värvningar från division 1. Här pratar vi om spelare som kan producera och bidrar med tyngd. Och är det någonting jag saknar i dagens Timrå är det just tyngd. Det känns ofta som om man väger alldeles för lätt i närkamperna.
Jag skulle kunna fortsätta att älta det här, men jag tror jag har gjort min poäng redan. Men då vi ändå är inne på Dylan-spåret-.
Nothing really mathers much, it's doom alone that counts.