Marcus: Jag är född och uppväxt i Sundsval, men båda mina föräldrar är födda i Timrå.Min mormor och morfar bodde också i Timrå. Jag tillbringade mycket tid där under min uppväxt och det var en självklarhet att gå till ladan och se matcher.Timrå IK var en stor och viktig del av min uppväxt och det var så uppenbart när man gick i Vivsta hur mycket laget betydde för människorna från bygden. WÖ Kalle var den som personifierade engagemanget på den tiden i med och motgång. Sen gick det mesta mot och aldrig i mina drömmar kunde jag tro att Timrå IK åter skulle få glansdagar. Gamla och unga supportrar samlades i den eufori som varade några år år, nu i backspegeln känns den tiden nästan overklig. När jag läser insändare och Facebookkommentarer idag inser jag att den där tiden är för evigt borta. Timrå IK betyder uppenbarligen ingenting längre för många.Frustration måste tas ut på någon och i Timrås fall är det tydligen det som i alla år kännetecknat den här lilla kommunen. När de hugger med svärdet inser man för sent att man huggit av sin egen arm.
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.