Laken: Timrå klacken var inte så stor heller. Mest tjejer som skrek + ett par tre stycken killar. Jag hade inte så mkt kvar av min röst på väg hem från matchen. Jag kan iaf inte förstå hur tyst man kan vara när man leder en "derbymatch". Modo klacken hördes ibland. Dessutom måste jag klaga på musiken i kempis, samma samma musik hela tiden. Sånna som "Klappa händerna när du är riktigt glad" varenda gång det blev icing eller nåt. Inte ens DÅ var publiken riktigt tänd. Dessutom försökte vi hålla gång så gott det gick (förrutom 2a då det var väldigt tyst) och när vi skrek tittade de på sittplats på oss som om vi var några apor i bur (Om jag ska citera vad hon den jätte snälla äldre kvinnan sa, kan ej namnet på henne)
· 
