Timrå IK

micke:

Ja, Sundsbruk är väl en typisk förort. Eller flera förorter egentligen. T ex Finsta och Ljustadalen är ingen särskilt vacker syn. Fattar inte hur folk kan vilja bo där. Fast det finns väl en del villor med utsikt över vattnet och Alnö också kan jag tänka mig.

Visst, AIK har ett stiligt klubbmärke. Den klubben har estetisk klass. Men det tycker jag även stämmer in på Brynäs. Treklövern är ju genial i all sin enkelhet. Man skulle ha varit tonåring på 60- och 70-talet i Gävle. Många klassiska matcher.

Det låter ju underbart med alla dessa båtfärder. Vi har aldrig ägt någon, så man har bara hakat på lite sporadiskt när någon vän eller bekant föreslagit en tripp. Idiotiskt egentligen att man bott vid havet större delen av livet fast aldrig skaffat någon båt.

Vad gäller Gävle har jag mest hört talas om att vägen ut mot och även själva Bönan ska vara rätt okej, men jag har inget minne av att ha varit där själv.

DJ Hemp: För mig är ett klubbmärke heligt, det ska mycket till för att ändra det. Se t.ex på MoDo som under en period ändrade sitt från säsong till säsong, eller Luleå som skippade sitt för en löjlig björn. Nu vet jag inte om TIK fortfarande kör med sina fåniga röda örnar eller har gått tillbaka till de klassiska tallarna. Det är en sak att sälja souvenirkepsar till kidsen men ett tufft djurmärke på men man ändrar tametusan inte matchtröjan.

Bönan är trevligt men det finns en del annat också. Boulognerskogen är en stor park i stan intill Gavleån som är mycket trevlig och jag har upptäckt saknar sin motsvarighet i de städer jag besökt (bortsett från Central Park NY), att strosa omkring i Gamla Gefle har även det sin mysighetsfaktor. Gästrikekusten är väl inte den roligaste, det finns några fina skärgårdsöar men annars så är det mest sten och grynnor, så man måste kunna läsa sjökort/sjömärken för att navigera där. Sedan har vi Testeboån som är lite av en dold skatt. Gavleån är även en fin naturupplevelse, en kanottur från Forsbacka till Hagaström kan få många att öppna ögonen över denna fina å. Vid Storsjön invid Sandviken har släkten stuga, riktigt trevlig (och stor) sjö med bra gädd- och gösfiske, men är man uppväxt vid havet räcker inte en sjö riktigt till. På tal om hockey hade/har Roger Melin en stuga i närområdet. Det tråkiga med Gästrikland är att det är en förlängd del av Uppsalaslätten, mao platt, fast med tallar/granar istf. vetefält. Kullar och berg börjar inte uppstå förrän man når Hälsingland. 

Nu trampar jag defenitivt på många ömma tår men om man ser till själva stadskärnorna så tycker jag Sundsvall och Timrå är riktigt beiga. Sundsvall har på ngt sätt världens chans att bli en jättemysig metropol mellan de två stadsbergen, men har misslyckats ändå. Man kan utnyttja att bygga längs med havet men även den satsningen verkar gå åt skogen. Jämför t.ex Gävle Strand/Alderholmen med det nya bygget bakom casinot. I Timrå har jag arbetat en del och vet inte riktigt vad jag ska säga om, en stadsgata som går längs E4:an omgiven av en massa betonghus...