Rip Kirby:
Det låter bekant. Jag har nog också läst lite om det där. I alla fall skummat igenom någon artikel. Det är naturligtvis därför som många lovande Stockholmare tvingas dra till andra delar av landet för att kunna utöva sin sport på elitnivå. Vi har ju haft ett gäng i Timrå t ex. Även om de ofta tycks trivas rätt bra på landsorten fattar man ju att de kanske helst skulle vilja spela för sitt favoritlag i huvudstaden. Ränderna brukar ju sällan gå ur. Om jag själv hade satsat på hockeyn, så hade det ju varit kungligt att göra entré till introt i Timrå. Hmmm... Fast det var ju bra många år sedan det hade varit aktuellt i så fall och då fanns det väl inte ens några riktiga intron. ; )
Nu blev det en rätt blygsam fotbollskarriär i först IFK och sedan GIF i stället och den avrundade jag innan det blev dags för någon slags A-lagsnivå. Hmmm... Jaji, man blev väl någon annan slags A-lagare i stället skulle man kanske kunna säga. ; (
Men... En gång i tiden var jag ytteranfallaren som skolades om till högerback i första hand. Glidtacklingarna blev mitt signum, som en medspelare så vackert uttryckte saken. Det omnämnandet bar jag med mig karriären ut.
DJ Hemp: Det stora problemet i Stockholmsområdet är väl att antalet utövare är så mycket större än vad möjligheterna att träna faktiskt är. Läste nån artikel (i AB vill jag minnas) om detta för inte länge sen där den här problematiken togs upp.