hubbenorlen: Behöver ej göras, tydligen. Eje Lindströms #8 (som hänger i taket idag med Strimma) används ju som bekant av en spelare som kan bli föremål för något liknande om något år också. Allt sånt här görs väl på lite feeling helt enkelt. #20 får ju inte användas i A-laget men används i ungdomslagen. Brynäs ångrar sig nog som verkar ha pensionerat 10 st nummer om man går efter Eliteprospects, nu när det visar sig att många skiter i pensioneringen och bara nöjer sig med tröjhissning. Är inte Västerås och Rögle också två såna klubbar som har orimligt antal hissade tröjor? Jag har för mig det.
I vilket fall som helst så behöver detta bli mer av en tradition men det behöver samtidigt inte bli på så blodigt allvar. Jag var på en match i serielunken i Hovet för några år sen, AIK-Växjö tror jag, där man körde en ceremoni innan där man hyllade deras materialare som varit med i väldigt många år. En tydlig karaktär som varit i föreningen länge. Det var en ceremoniell tröjhissning då men den sitter inte kvar efter det. Så tycker jag att man ska jobba. TIK har redan idag väldigt mycket memorabilia runt om i korridorerna i Eon men man kan jobba mer officiellt. En ceremoni innan en match med lite stående ovation gör mycket för att visa på vilken kultur och tradition som finns inom föreningen. I samband med detta så invigs då en monter där bilder och övriga grejer finns att beskåda. Såna som Pär Styf, Robert Carlsson och Jocke Nilsson tycker jag definitivt är spelare som ska hyllas. Det finns massvis. Spelare som kan ha fått kids att fatta tycke för Timrå IK helt enkelt, såna som varit kulturbärare. Micke Lind är också en sån spelare som var idol för otroligt många på den tiden.
Knylan: Västerås och Rögle har jag inte hört nämnas i dom här sammanhangen faktiskt. Orkar inte gå in på eliteprospects och kolla men det kan säkert stämma det du skriver.
Annars har vi Djurgården med 7 pensionerade nummer. När det gäller hela hockeyvärlden så gissar jag att inget lag lag är värre än Montreal Canadiens med hela 15 pensionerade nummer. Har ingen större insyn i den klubbens historia faktiskt men jag undrar om det inte emellanåt händer att folk inom klubben i nutid ibland funderar på om verkligen alla spelarna har gjort tillräckligt för klubben för att förtjäna äran att få sin tröja hissad och sitt nummer pensionerat.
Sure, känner till det mest grundläggande som att det är klubben med flest Stanley Cup titlar och att det var där Patrick Roy startade sin NHL-karriär. Men mycket längre än så sträcker sig inte mina kunskaper.
Nu är Mats Näslund lite före min tid men självklart är jag stolt över att en Timråprodukt har haft en sådan framgångsrik karriär efter att han lämnade moderklubben. OS-Guld, VM-Guld, Stanley Cup mästare, mästare i Elitserien två gånger med mera. Självklart ska hans tröja finnas inramad nere vid ståplatsentrén. Det finns väl ingen som har något att protestera mot det?
Ska en tröja hissas så är det ett smart val att göra det i samband med att vi anordnar en landskamp. Väldigt bra tillfälle att göra reklam för världens bästa klubb då en stor del av publiken säkert inte är inbitna Timråiter eller ens håller på Timrå över huvud taget.
Men som många andra så tycker även jag att det kanske borde ha varit någon annan som fått äran att bli utvald. Robban Carlsson och Pär Styf må vara värvade utifrån men det är två spelare som jag tror alla förknippar med Timrå väldigt mycket. Frågar man valfri Timråanhängare vilka spelare som dom mest förknippar med klubben under 2000-talet så tror jag inte att någon inte kommer att nämna Robban och Styf. Dom var båda med och tog klubben tillbaka till Elitserien för 15 år sedan och var sedan klubben trogen tills dom slutade sina respektive karriärer och båda bidrog med massor under sin tid i klubben.
Markus Mathiasson är en personlig favorit som åtminstone jag alltid kommer att förknippa väldigt mycket med Timrå IK. Synd att han spelade lite för få säsonger i klubben för att på allvar bli ett aktuellt namn för diskussionen.
Hade det varit upp till mig så hade jag nog valt Styf. Gigant på elitserienivå med ett fruktat slagskott som var fullt förtjänt av att få spela 4 matcher i Tre Kronor när han var som bäst. Tyvärr så var han väldigt skadedrabbad dom tre sista säsongerna vilket satte stopp. Främst tappade han på skridskorna och rörligheten. 10/11 som blev hans sista säsong vill man helst glömma. Det dyraste laget vi har ställt på isen som floppade totalt. Men sista matchen på säsongen blev ändå en minnesvärd historia där en 19-årig Anton Lander (såklart, vem annars?) fixar nytt elitseriekontrakt för klubben och räddar oss från negativt kval. Sett till just den matchen och lättnaden när matchen var över så tycker jag att det var ett någorlunda värdigt avslut på karriären trots allt.
Hellre det än att han hade kört på i två säsonger till och tvingats avsluta med att vara med om att åka ur Elitserien.
Nyckeln är väl att någon inom föreningen ska lyfta den här sortens frågor. Vi har inget SM-guld men lång historia med många stora profiler där inga har blivit föremål för något förutom då den där gamla montern som står nere i gamla huvudentrén som stått och dammat sedan 90-talet, typ. Detta gör att det blir en sån oerhörd tyngd i den här sortens initiativ. Att då Mats Näslund lyfts upp som knappt varit förknippad med klubben under de senaste 35 åren sticker lite, men det är ändå rimligt i kontexten Tre Kronor. Jag stod ofta och tittade på den där montern efter träningarna i väntan på hämtning under de år man själv utövade någon form av medioker hockeykarriär i föreningens ungdomssektion och det skapade säkert en känsla för vad Timrå IK var och är för fler än mig. Utomstående pratar ju ofta om att "kulturen sitter i väggarna" i Eon så det går inte att använda befintliga ytor och väggar till ett bättre ändamål. Vilket som sagt redan görs, beröm för det. Men det går att lyfta ännu tydligare.
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
· · 
hubbenorlen: Behöver ej göras, tydligen. Eje Lindströms #8 (som hänger i taket idag med Strimma) används ju som bekant av en spelare som kan bli föremål för något liknande om något år också. Allt sånt här görs väl på lite feeling helt enkelt. #20 får ju inte användas i A-laget men används i ungdomslagen. Brynäs ångrar sig nog som verkar ha pensionerat 10 st nummer om man går efter Eliteprospects, nu när det visar sig att många skiter i pensioneringen och bara nöjer sig med tröjhissning. Är inte Västerås och Rögle också två såna klubbar som har orimligt antal hissade tröjor? Jag har för mig det.
I vilket fall som helst så behöver detta bli mer av en tradition men det behöver samtidigt inte bli på så blodigt allvar. Jag var på en match i serielunken i Hovet för några år sen, AIK-Växjö tror jag, där man körde en ceremoni innan där man hyllade deras materialare som varit med i väldigt många år. En tydlig karaktär som varit i föreningen länge. Det var en ceremoniell tröjhissning då men den sitter inte kvar efter det. Så tycker jag att man ska jobba. TIK har redan idag väldigt mycket memorabilia runt om i korridorerna i Eon men man kan jobba mer officiellt. En ceremoni innan en match med lite stående ovation gör mycket för att visa på vilken kultur och tradition som finns inom föreningen. I samband med detta så invigs då en monter där bilder och övriga grejer finns att beskåda. Såna som Pär Styf, Robert Carlsson och Jocke Nilsson tycker jag definitivt är spelare som ska hyllas. Det finns massvis. Spelare som kan ha fått kids att fatta tycke för Timrå IK helt enkelt, såna som varit kulturbärare. Micke Lind är också en sån spelare som var idol för otroligt många på den tiden.
Redigerad kommentar