Detta är i min mening den tyngsta tiden på hockeysäsongen. Man kan tycka att jag borde kunna njuta av SM-finaldrabbningen mellan Växjö och Skellefteå, istället gör det så jävla ont. För jag vet att om någon vecka står ett lag, en hel arena, en hel jävla stad där och får uppleva den största glädje man kan uppleva. Något många av oss skulle offra oerhört mycket för. Ja, jag är avundsjuk. Så innihelvete avundsjuk. Samtidigt gnager funderingarna, får jag någonsin uppleva detsamma under min livstid? Troligen inte, men man hoppas ju. Man måste hoppas annars är det ingen idé att fortsätta.
Ta videon nedan som exempel.
MOBILT
· 
screenshot20241122-061117.png
