Koskinen... Vilka minnen. Funderar på om det finns fler TIK- supportrar som blivit tacklad eller rent av mosad! Av den där jävligt grymme Koskinen?
Råkade faktiskt ut för det under lite salongsberusad barfotafotboll på en upphöjd gräsmatta där målen bestod av fyra solstolar i plast som stolpar. På anrika Åstön. Någon form av invigningsritual inför säsongstart om jag minns rätt...
Minns att Zetterberg klev av det spontana fotbollsliret då han skulle resa vidare till Detroit och sin NHL-karriär. Chickens;)
Och hur fan en supporter som jag hamnade i det spelet är en annan historia... Men jag minns att Explorern fick mig att bli en episk fotbollsspelare. Och när jag som siste man i försvaret ser en motståndare som Koskinen komma stormande fram med boll och galet flin, då är det bara att lyssna på medspelarnas vrål:
- Stoppa honom! STOPPA HONOM!!!
Jag tog fart. Livets bästa glidtackling! Bolljäveln bort! Men även Koskinen försvann! Med ett brak mer eller mindre rullade han ner för en slänt fyllt med buskar och högt gräs. Mina medspelare hyllade gapskrattande mina talanger som "bonebraker". Koskinen kom upp ur slänten. Minns att han hade typ grönt gräs på flinten.
Mina lagkamrater hyllade mig. Har för mig att det var det årets juniorspelare som ställdes mot de ny finnarna och så jag som på något sjukt outgrundligt vis hamnade där...
Matchen fortsatte. Jag fick tag på bollen och driver framåt. Då händer det!
Någon jävel kör in en bil på planen! Och kör rakt över mig!
Efter ett tag inser jag att det inte är någon bil... En småflinande Kalle Koskinen tittar på det ynkliga moset framför honom. Moset är jag.
Med darrande röst säger jag något i stil med:
- Fan Koskinen, det där var väl lite väl hårt...
Koskinen kliver fram till mig. Stirrar med sin mördarblick och väser en replik jag aldrig ska glömma i hela mitt liv:
- Ja ä int Koskinen, ja ä Tony Adams!
Finns det några andra klassiska möten som uppstått mellan spelare och rödvita supportrar? Man är nyfiken.
· 
· 
Råkade faktiskt ut för det under lite salongsberusad barfotafotboll på en upphöjd gräsmatta där målen bestod av fyra solstolar i plast som stolpar. På anrika Åstön. Någon form av invigningsritual inför säsongstart om jag minns rätt...
Minns att Zetterberg klev av det spontana fotbollsliret då han skulle resa vidare till Detroit och sin NHL-karriär. Chickens;)
Och hur fan en supporter som jag hamnade i det spelet är en annan historia... Men jag minns att Explorern fick mig att bli en episk fotbollsspelare. Och när jag som siste man i försvaret ser en motståndare som Koskinen komma stormande fram med boll och galet flin, då är det bara att lyssna på medspelarnas vrål:
- Stoppa honom! STOPPA HONOM!!!
Jag tog fart. Livets bästa glidtackling! Bolljäveln bort! Men även Koskinen försvann! Med ett brak mer eller mindre rullade han ner för en slänt fyllt med buskar och högt gräs. Mina medspelare hyllade gapskrattande mina talanger som "bonebraker". Koskinen kom upp ur slänten. Minns att han hade typ grönt gräs på flinten.
Mina lagkamrater hyllade mig. Har för mig att det var det årets juniorspelare som ställdes mot de ny finnarna och så jag som på något sjukt outgrundligt vis hamnade där...
Matchen fortsatte. Jag fick tag på bollen och driver framåt.
Då händer det!
Någon jävel kör in en bil på planen! Och kör rakt över mig!
Efter ett tag inser jag att det inte är någon bil... En småflinande Kalle Koskinen tittar på det ynkliga moset framför honom. Moset är jag.
Med darrande röst säger jag något i stil med:
- Fan Koskinen, det där var väl lite väl hårt...
Koskinen kliver fram till mig. Stirrar med sin mördarblick och väser en replik jag aldrig ska glömma i hela mitt liv:
- Ja ä int Koskinen, ja ä Tony Adams!
Finns det några andra klassiska möten som uppstått mellan spelare och rödvita supportrar? Man är nyfiken.
Redigerad kommentar