Man är riktigt svältfödd på det här numera. Har just ingen koll på spelarna och ser just inga matcher. Synd att Cmore tog över sändningarna när man inte längre har kvar de kanalerna. Derbyt i Sundsvall den 21/11 hade varit en höjdpunkt om man bott kvar, men nu får man sikta in sig på Pantern i Malmö för andra gången den 12/12 och sedan är säsongen över. Ja, ni hör ju själva...
Malmö Isstadion måste ha varit en riktig häxkittel när MIF vann dubbla SM-guld på 90-talet, men nu senast var det svårt att ens hitta igen entrén. Just ingenting antydde att där skulle spelas en hockeymatch, det var snarare ganska stendött däromkring. Först när man fick syn på Timrålagets Cerisbuss insåg man att man hade kommit rätt. Men då hade man redan gått runt området en sväng och nästan missat hela första perioden.
Väl inne i den förvisso rätt smakfulla arenan med den trevliga Panternpersonalen kändes det också svårbegripligt att här måste ha varit ett jävla liv när Malmö var som hetast back in the days. Man fick mer känslan av en avslagen träningsmatch i en till synes rätt öde och anonym arena. Vi förlorade som bekant matchen med 2-1 och högst ett par Timråtröjor syntes till bland besökarna. Man gick hem inte helt utan besvikelse. Det är så ens TIK-verklighet av i dag ser ut. Inte alls som när Zäta stänkte in 3-2 i SD av elitseriepremiären 2000...
Andersson: Och en från Bohman innan 0-2. Visst, ishockey handlar väldigt mycket om att ta vara på motståndarnas misstag. Idag blev vi hårt straffade, Mattsson räddade oss också i andra lägen där vi drällt. Men det är jävligt synd. Hade vi blivit utspelade hade det varit en annan sak, att Almtuna varit så otroligt mycket vassare än oss i avgörande lägen. Nu var dom bara det i straffläggningen, vilket då gav dom två poäng. Något som inte alls var oförtjänt sett till hela matchen, ska tilläggas.
· 
