Vet inte sist jag hade så få dagar i matchnärvaro som denna säsong. Började rätt hårt med att inte missa en match för att på senare tid missa typ varannan. Ikväll var jag dock på plats och såg en match som efter första perioden gav mig kalla kårar. Tänkte för mig själv att: "vi kan inte vara så dåliga som vi var i denna period". Underläge 0-1, ett resultat i underkant faktiskt. Jag hade inte sagt något om det stod 0-2 eller t o m 0-3. Andra perioden började lika trevande den. Men efter några mycket bra byten av vår kapten Pelle Hallin så blev det som att han väckte stora delar av laget. Man började åka skridskor, man klev in i närkamper och visade attityd. Om jag inte missminner mig tror jag skottstatistiken stannade vid 14-1 i andra perren. Och om 0-1 efter första var i underkant så var en 2-1 ledning för hemmalaget i underkant. Tredje perioden blev som en tredje period brukar se ut. Ett desperat lag i underläge mot ett lag som försökte kontrollera ledningen. Ärligt talat är det här laget inte särskilt bra på det. Det här laget ska åka skridskor, spela aggresivt och stressa. Tredje blev en enda lång kamp, rätt kontrollerat dock, men ändå mycket nerv. Det var ett hårt tryck mot slutet, Pantern plockade sin målvakt och det var riktigt nära att kvitteringen kom. Men matchens spelare Pelle Hallin kunde avgöra med en 3-1 puck i tom kasse. En bra avslutning och väl unt.
Jag summerar matchen som följande: att det ska vara så svårt att göra det man är bäst på. Fullt ös medvetslös. Skridskoåkning, aggresivitet, fysiskt. I alla tre perioder. Det här laget har kvaliteér som räcker bra mycket längre än att harva på i de nedre regionerna. Men då måste man börja spela det spel man är bäst på. När man lirar på det sättet så är man jobbig att möta. När man ställer upp och ska spela ett kontrollerat man-mot-man spel så är man off. Ett tack också till Matsson som lyft sig massor och som ser ut som en målvakt med kvaliteér. Fortsätt så.
250kg k?rlek: I varje serie, oavsett sport, är det alltid ett lag som underpresterar i början av serien, för att sedan bli ett topplag. I år tänker man att det är Leksand och Björklöven. Men kanske är det vår tur i år?
· 
Ikväll var jag dock på plats och såg en match som efter första perioden gav mig kalla kårar. Tänkte för mig själv att: "vi kan inte vara så dåliga som vi var i denna period".
Underläge 0-1, ett resultat i underkant faktiskt. Jag hade inte sagt något om det stod 0-2 eller t o m 0-3.
Andra perioden började lika trevande den. Men efter några mycket bra byten av vår kapten Pelle Hallin så blev det som att han väckte stora delar av laget. Man började åka skridskor, man klev in i närkamper och visade attityd. Om jag inte missminner mig tror jag skottstatistiken stannade vid 14-1 i andra perren. Och om 0-1 efter första var i underkant så var en 2-1 ledning för hemmalaget i underkant.
Tredje perioden blev som en tredje period brukar se ut. Ett desperat lag i underläge mot ett lag som försökte kontrollera ledningen. Ärligt talat är det här laget inte särskilt bra på det. Det här laget ska åka skridskor, spela aggresivt och stressa. Tredje blev en enda lång kamp, rätt kontrollerat dock, men ändå mycket nerv. Det var ett hårt tryck mot slutet, Pantern plockade sin målvakt och det var riktigt nära att kvitteringen kom. Men matchens spelare Pelle Hallin kunde avgöra med en 3-1 puck i tom kasse. En bra avslutning och väl unt.
Jag summerar matchen som följande: att det ska vara så svårt att göra det man är bäst på. Fullt ös medvetslös. Skridskoåkning, aggresivitet, fysiskt. I alla tre perioder. Det här laget har kvaliteér som räcker bra mycket längre än att harva på i de nedre regionerna. Men då måste man börja spela det spel man är bäst på.
När man lirar på det sättet så är man jobbig att möta. När man ställer upp och ska spela ett kontrollerat man-mot-man spel så är man off.
Ett tack också till Matsson som lyft sig massor och som ser ut som en målvakt med kvaliteér. Fortsätt så.
Tack Timrå IK för tre poäng. Viktiga sådana.