Tålamodet är nog slut snart. Det värsta är att jag har blivit i stort sett likgiltig för vad som händer med den här klubben. Det trodde jag aldrig.
Många av oss har hockeyn/Timrå IK som vår enda o viktigaste drog… bortsett från flaskan o Explorern (fickljummen)… den kommer dock med köpet av Timrå IK liksom. Tillhörigheten o samhörigheten med laget, klubbmärket, stoltheten, o färgerna blir den allra viktigaste o sista bataljonen mot den förbaskade världen utanför som bara skor sig själv.
Som supporter kräver man att spelarna ska vissa samma stolthet för laget o klubbmärket som vi själva gör. Hockeyspelare i det här laget tillhör en högre hierarki o har betalt därefter... t om juniorer/1:a års seniorer har det bättre ställt än gemene man i arbetskollektivets Medelpad… o dom får dessutom ägna sig åt det bästa som finns nämligen att spela hockey på elitnivå.
När då dessa spelare inte gör sitt yttersta för laget o klubben blir vi supportrar med all rätt skitförbannade. Det är många av oss som lägger mycket av vår redan ansträngda ekonomi på säsongskort o matchbiljetter, TV-abonnemang o matchtröjor till våra ungar. Vad får man tillbaka i sin investering av klubben? Underhållning? Glädje? Nä… En oändligt många nya nyanser av brunt. Timrå är unik på det sättet. Som supporter har man investerat i mycket skit de senaste åren... Kul? Skulle inte tro det.
Dom är våra hjältar el ska åtminstone vara det... dom måste inse att folk har all rätt att bli vansinniga, besvikna… ja allt som gör en pissed… om dom inte visar samma lust, glädje o engagemang för klubben som folk gör.
Folk har dock ledsnat för detta faktum nu. Det är inte roligt längre. Finns ingen glädje kvar som Timrå supporter o engagemanget rinner av en som vattnet på en oljeindränkt gås. Varför gå på matcher när laget visar upp denna attityd? Varför stödja några som är totalt likgiltiga i sitt engagemang för klubben o supportrar?
Supportrarna har gett mer än nog snart. Det är dags att spelarna börjar betala tillbaka till supportrarna så att lusten, glädjen o engagemanget börjar brinna igen… för det här är under all kritik det som skett de senaste åren!
Det verkar som Timrå IK har stora problem med sin självbild. För klubben o spelarna handlar det nu om att montera ner alla speglar o faktiskt snickra en självuppfattning som ligger i fas med sanningen.
Riv ner skygglapparna... Riv ansiktet i spegeln... för jag känner då inte igen Timrås ansikte längre.
Låt inte allt bara stråla ut i likgiltighetens gråa skit. Visa engagemang... visa hjärta... börja vinn!
Hahl Bundy: Jag känner likadant. Får lite ångest av att gå in hit till och med. Och när till och med vi här inne känner så har det gått långt. Då är det inte svårt att förstå att läktarna gapar tomma. Sorgligt med sant.
Hahl Bundy: Jag är böjd att hålla med dig. Ilskan över förluster börjar nästan övergå till likgiltighet och så får det faan inte bli. Något drastiskt måste till om denna klubb ska räddas. Denna gång är det inte fogden som hotar utan snart har vi ju inga fans kvar. Och kom inte dragande med era "medgångssupportrar" kommentarer nu.
· 
Många av oss har hockeyn/Timrå IK som vår enda o viktigaste drog… bortsett från flaskan o Explorern (fickljummen)… den kommer dock med köpet av Timrå IK liksom.
Tillhörigheten o samhörigheten med laget, klubbmärket, stoltheten, o färgerna blir den allra viktigaste o sista bataljonen mot den förbaskade världen utanför som bara skor sig själv.
Som supporter kräver man att spelarna ska vissa samma stolthet för laget o klubbmärket som vi själva gör.
Hockeyspelare i det här laget tillhör en högre hierarki o har betalt därefter... t om juniorer/1:a års seniorer har det bättre ställt än gemene man i arbetskollektivets Medelpad… o dom får dessutom ägna sig åt det bästa som finns nämligen att spela hockey på elitnivå.
När då dessa spelare inte gör sitt yttersta för laget o klubben blir vi supportrar med all rätt skitförbannade.
Det är många av oss som lägger mycket av vår redan ansträngda ekonomi på säsongskort o matchbiljetter, TV-abonnemang o matchtröjor till våra ungar.
Vad får man tillbaka i sin investering av klubben? Underhållning? Glädje?
Nä… En oändligt många nya nyanser av brunt. Timrå är unik på det sättet. Som supporter har man investerat i mycket skit de senaste åren...
Kul? Skulle inte tro det.
Dom är våra hjältar el ska åtminstone vara det... dom måste inse att folk har all rätt att bli vansinniga, besvikna… ja allt som gör en pissed… om dom inte visar samma lust, glädje o engagemang för klubben som folk gör.
Folk har dock ledsnat för detta faktum nu. Det är inte roligt längre. Finns ingen glädje kvar som Timrå supporter o engagemanget rinner av en som vattnet på en oljeindränkt gås.
Varför gå på matcher när laget visar upp denna attityd? Varför stödja några som är totalt likgiltiga i sitt engagemang för klubben o supportrar?
Supportrarna har gett mer än nog snart.
Det är dags att spelarna börjar betala tillbaka till supportrarna så att lusten, glädjen o engagemanget börjar brinna igen… för det här är under all kritik det som skett de senaste åren!
Det verkar som Timrå IK har stora problem med sin självbild.
För klubben o spelarna handlar det nu om att montera ner alla speglar o faktiskt snickra en självuppfattning som ligger i fas med sanningen.
Riv ner skygglapparna... Riv ansiktet i spegeln... för jag känner då inte igen Timrås ansikte längre.
Låt inte allt bara stråla ut i likgiltighetens gråa skit. Visa engagemang... visa hjärta... börja vinn!