Knylan: Nehepp, det blev någon pluslåsning. Jaja. Jag klipper och klistrar:
Dr Johan & Mr Blomster Han är den vrålande klackledaren som fixar gratisutvisningar från ståplats. Han är den kolugne ordföranden som litar på att andra gör sitt jobb. Johan Blomster har många sidor men i hans hjärta finns bara plats för två färger: grönt och vitt. A A Öka text- storleken TINGSRYD 3 timmar sedan, uppdaterad 3 timmar sedan Hardcoresupporter och klubbordförande i en och samma person. Johan Blomster varken ser ut eller pratar som en slipsförsedd hövding. Istället leder han hejaklacken med hjälp av arenans största röstresurser. "Jag tror utan tvekan att den stökiga miljön även från sitt- och övrig ståplats påverkar domarna. Det är något jag alltid uppmuntrat" säger Johan Blomster. Hardcoresupporter och klubbordförande i en och samma person. Johan Blomster varken ser ut eller pratar som en slipsförsedd hövding. Istället leder han hejaklacken med hjälp av arenans största röstresurser. "Jag tror utan tvekan att den stökiga miljön även från sitt- och övrig ståplats påverkar domarna. Det är något jag alltid uppmuntrat" säger Johan Blomster. FOTO: FILIP SJÖFORS
FAKTA Även expertkommentator
Namn: Johan Blomster. Ålder: 36. Yrke: Projektledare och marknadsförare på Willo i Räppe. Aktuell som: Ordförande i Tingsryds AIF. Bakgrund i föreningen: Började som supporter i Gröna Brigaden där han sedermera blev ordförande. Blev vice ordförande i klubbstyrelsen 2013. När Mikael Håkansson avgick som ordförande hösten 2014 tog Blomster över. Vid senaste årsmötet omvaldes han. Under Tingsryds matcher leder han antingen klacken eller sitter som expertkommentator i klubbens tv-sändningar. Medelålders eller gammal. Entreprenör med ett eller flera framgångsföretag att pyssla med till vardags. Slipsförsedd. Medietränad. Diplomatisk.
Där har ni en ungefärlig schablonbild av en ordförande i någon av hockeyns elitföreningar.
Johan Blomster är ett undantag. Han är ung, han bär aldrig slips, han är svarvare i grunden och skulle, åtminstone stundtals, ha svårt att vara fredsförhandlare eller arbeta på ambassad.
Ändå känns rollen som ordförande naturlig för honom.
– Det är lite märkligt, men för mer än tio år sedan sa jag att någon gång ska jag bli ordförande i Tingsryds AIF. Det har inte handlat om en medveten strategi men tanken har ändå funnits där. Jag blev först ordförande i Gröna Brigaden och blev lite rösten i det som då var kritiskt. Jag sa det många tyckte och tänkte och jag var den som vågade säga det ingen annan vågade. Då tänkte jag att jag i alla fall kunde vara med i klubbstyrelsen.
Johan Blomster ingick i den styrelse som tog över i den ekonomiska krisens 2013 när Tingsryd trillade ur hockeyallsvenskan. När sedan Mikael Håkansson hoppade av uppdraget som ordförande i september 2014 tog Blomster över klubban och omvaldes i våras.
• • •
Han vet inte riktigt när det började. Han vet däremot varför det började. Och var. För Johan Blomster började det på Dackehallens sittplatsläktare tillsammans med pappa Inge någonstans under mitten av 90-talet. Där satt han, på en obekväm plaststol, och följde Tingsryds AIF i med- och motgång. Samtidigt växte nyfikenheten kring vad som utspelades på andra sidan. Där stod folk upp och skrek högljutt. Det lockade Johan. Mer och mer för varje match som gick. När nyfikenheten blev för stor tog han steget över och ställde sig i utkanten av den jättelika ståplatsläktaren.
Han kände ingen. Stod där bara själv och sökte sig alltmer in mot mitten, där de mest hängivna människorna stod och skrek i supportergruppen Gröna Brigadens namn. Snart hade Johan Blomster letat sig ända in i den innersta kretsen – och där har han blivit kvar.
– Jag hade ingen kompis i Gröna Brigaden eller så och minns inte ens vem jag började umgås med när när jag kom med i gruppen. I Brigaden är alla accepterade, det spelar ingen roll om du kommer från Tingsryd, Ronneby eller Chile eller vilken politisk läggning du har. Den lockande atmosfären och den unika gemenskapen attraherade mig mer än det som hände på isen. Så är det fortfarande, säger Johan Blomster.
Att Johans första bortaresa med Brigaden gick till Ängelholms ishall med dess passionerade Röglefans som mäktig ljudkuliss la ribban högt direkt. Att trivas i grupp och samtidigt göra allt i sin makt för att lyfta det lag, vars sympatier förenar gruppen, har som klyschan säger blivit ett sätt att leva för Johan Blomster de senaste 20 åren.
Han beskriver relationen till Tingsryds AIF som vilket äktenskap som helst. Något som ibland består av rosa moln och ibland är försett med ren depression men framför allt någonting som är värt att försvara och som skulle svida och göra oerhört ont om det upphörde.
På frågan om vad han känner för klubben plockar Johan Blomster fram två hånfulla citat som riktats mot honom från andra lags supportrar.
– En AIK-supporter skrev på Twitter: "I Taif har ni inget jippo, inget evenemang, bara hockey." Det var ett hån men det stämde bra, för precis så är det. En Växjösupporter skrev en gång på ett forum: "Du har ingenting annat än din patetiska lojalitet till klubben och inte sporten". Det citatet har jag använt som underskrift på alla mina foruminlägg sedan dess. Det sitter perfekt, för precis så är det.
• • •
År ut och år in har Johan stått parkerad i klackens mitt. Vrålande. Till synes tokig. Ve den domare som inte vågat döma till Tingsryds fördel. Ve de linjemän som dömt regelrätta men knappa offsider mot Tingsryd. Och det lätträknade antal domare som kommit på den enligt Gröna Brigaden usla idén att utdöma fler utvisningar till Taif än till motståndarna har inte upplevt sitt livs trevligaste kväll i Nelson Garden Arena.
Utan att ens linda in svaret i något som kan likna bomull erkänner Johan Blomster att han och de andra i Gröna Brigaden inte är goda att tas med på hemmaplan. Samtidigt erkänner han att allt är ett spel för domargalleriet. Den som tror att rösten med hallens högsta decibeltal är full av ilska tar fel. Gruvligt fel. Den Jekyll och Hyde-person ögat ser i Johan Blomster är egentligen bara en supporterstrateg.
– Jag är kontrollerad. Jag vet att när jag brusar upp gör jag det genomtänkt och inte på grund av ett adrenalinpåslag eller något sånt. Jag brusar upp när det behövs, när jag behöver skälla ut någon på läktarna på grund av något jag tycker är fel och att de behöver vakna upp gör jag det genomtänkt, inte för att jag är arg. Jag kan stå och skrika på domaren fem minuter efter paussignalen men sedan släpper jag det. Det finns ingen anledning att stå där och vara irriterad, det hjälper ingen.
Mot bakgrund av det du precis sagt. Hur många utvisningar för Tingsryds motståndare per match skulle du vilja tillskriva Gröna Brigaden?
– Ganska många, inte bara utvisningar utan även andra situationer som går vår väg. Jag har sett linjemän stå och blåsa offsider och icingar där de senare i matchen stått och tvekat och låtit passera. Jag tror utan tvekan att den stökiga miljön även från sitt- och övrig ståplats påverkar domarna. Det är något jag alltid uppmuntrat. Man ska aldrig gå till personangrepp och hot, men det ska vara en hård hockeymiljö att spela i NGA. Det ska inte vara puttinuttigt och gulligt, som motståndare ska du tycka att det är tråkigt att komma hit.
Är det därför motståndarnas omklädningsrum fortfarande är lika dassiga?
– Nej, det beror snarare på att den ekonomiska situationen i klubben alltid varit risig. Skulle vi sedan renovera omklädningsrummen är det klart att vi inte skulle installera någon jacuzzi i bortalagets rum. Det ska inte vara några bekvämligheter, däremot ska hemmalaget ha det bra. Det finns en anledning till myterna om att vissa lag som kommit hit mötts av öppna fönster och vatten på golvet. Sådant har vi även själva råkat ut för. I fjol när vi kvalade mot Huddinge fanns det exempelvis inget varmvatten i duschen. Det är lite fula trix överallt.
• • •
Det nya Taifstyret har precis som de föregående kämpat med de egna bankkontona som värsta motståndare. Skulder har betalats av, men nya har tornat upp sig. Arbetsron har aldrig infunnit sig. Det har varit ett ekonomiskt tufft 2015 men nu, när klubben fått beviljad borgen från kommun såväl som sponsorer för fem miljoner kronor hoppas Blomster på bättre tider.
Annat är det med det sportsliga. Det är säkert både en och annan Taifare som varje morgon undrar om de drömt och sedan måste kontrollera genom att ta en titt på den allsvenska hockeytabellen.
Johan, om Aladdin ringer och vill ha tillbaka sin lampa, ger du den till honom då?
– Nej, den behåller jag. Fast det kanske inte finns några önskningar kvar i den nu i och för sig (högljutt långt skratt).
Men allvarligt talat, vad händer? Trots att laget är jättebra saknar jag själv förklaringar till den monumentala sportsliga succén. Har du en förklaring?
– Nej, jag har egentligen inte heller någon förklaring. Inte mer än att vi har många yngre killar från orten som tagit stora steg sedan förra säsongen. Sedan tror jag att många underskattar vår slogan stolthet, hjärta, tradition. Jag tror stoltheten att tillhöra ett lag är viktigt. En kanadensare som kommer hit är inte stolt över att spela i Tingsryd, Växjö eller var han kan tänkas spela. Men den som kommer in i en grupp där folk känner en stolthet över att tillhöra gruppen, vilket är fallet i ett lag där 13 spelare gått igenom klubbens eget hockeygymnasium...där kan även en kanadensare hitta en stolthet över att tillhöra något.
– Vi hade julfest på Korrö nyligen och efteråt åkte vi tillbaka till ishallen där vi ägnade oss åt lite "eftersläckning" i restaurangen med musik och trevligheter. Dagen efter ska vi städa, och den förste som dyker upp klockan nio och hugger tag i en skurhink och börjar röja upp är Eric Castonguay. Då har du hjärta för det du håller på med.
Om det otänkbara blir tänkbart framåt våren och Tingsryd går upp i SHL. Vad händer då?
– Ja...då får vi fundera på det. Det krävs ingen lyx och faciliteter för att få spela i SHL men det krävs två saker: pengar och en hall med 5000 åskådare varav 3500 av dem ska kunna sitta. Om vi skulle riva ut hela NGA skulle vi kunna få in 5000 – stående. Att få 3500 att sitta blir svårt och vore totalt meningslöst för oss eftersom merparten av vår publik fortfarande vill stå. Att bygga en ny hall för 100 miljoner kronor kommer aldrig att lösa sig och i så fall får man renovera upp NGA på alla tänkbara sätt. Men som den ser ut i dag behövs det nog på tio års sikt byggas en ny arena i vilket fall som helst.
· · 
Dr Johan & Mr Blomster
Han är den vrålande klackledaren som fixar gratisutvisningar från ståplats.
Han är den kolugne ordföranden som litar på att andra gör sitt jobb.
Johan Blomster har många sidor men i hans hjärta finns bara plats för två färger: grönt och vitt.
A A Öka text-
storleken
TINGSRYD 3 timmar sedan, uppdaterad 3 timmar sedan
Hardcoresupporter och klubbordförande i en och samma person. Johan Blomster varken ser ut eller pratar som en slipsförsedd hövding. Istället leder han hejaklacken med hjälp av arenans största röstresurser. "Jag tror utan tvekan att den stökiga miljön även från sitt- och övrig ståplats påverkar domarna. Det är något jag alltid uppmuntrat" säger Johan Blomster.
Hardcoresupporter och klubbordförande i en och samma person. Johan Blomster varken ser ut eller pratar som en slipsförsedd hövding. Istället leder han hejaklacken med hjälp av arenans största röstresurser. "Jag tror utan tvekan att den stökiga miljön även från sitt- och övrig ståplats påverkar domarna. Det är något jag alltid uppmuntrat" säger Johan Blomster.
FOTO: FILIP SJÖFORS
FAKTA
Även expertkommentator
Namn: Johan Blomster.
Ålder: 36.
Yrke: Projektledare och marknadsförare på Willo i Räppe.
Aktuell som: Ordförande i Tingsryds AIF.
Bakgrund i föreningen: Började som supporter i Gröna Brigaden där han sedermera blev ordförande. Blev vice ordförande i klubbstyrelsen 2013. När Mikael Håkansson avgick som ordförande hösten 2014 tog Blomster över. Vid senaste årsmötet omvaldes han. Under Tingsryds matcher leder han antingen klacken eller sitter som expertkommentator i klubbens tv-sändningar.
Medelålders eller gammal. Entreprenör med ett eller flera framgångsföretag att pyssla med till vardags. Slipsförsedd. Medietränad. Diplomatisk.
Där har ni en ungefärlig schablonbild av en ordförande i någon av hockeyns elitföreningar.
Johan Blomster är ett undantag. Han är ung, han bär aldrig slips, han är svarvare i grunden och skulle, åtminstone stundtals, ha svårt att vara fredsförhandlare eller arbeta på ambassad.
Ändå känns rollen som ordförande naturlig för honom.
– Det är lite märkligt, men för mer än tio år sedan sa jag att någon gång ska jag bli ordförande i Tingsryds AIF. Det har inte handlat om en medveten strategi men tanken har ändå funnits där. Jag blev först ordförande i Gröna Brigaden och blev lite rösten i det som då var kritiskt. Jag sa det många tyckte och tänkte och jag var den som vågade säga det ingen annan vågade. Då tänkte jag att jag i alla fall kunde vara med i klubbstyrelsen.
Johan Blomster ingick i den styrelse som tog över i den ekonomiska krisens 2013 när Tingsryd trillade ur hockeyallsvenskan. När sedan Mikael Håkansson hoppade av uppdraget som ordförande i september 2014 tog Blomster över klubban och omvaldes i våras.
• • •
Han vet inte riktigt när det började. Han vet däremot varför det började. Och var. För Johan Blomster började det på Dackehallens sittplatsläktare tillsammans med pappa Inge någonstans under mitten av 90-talet. Där satt han, på en obekväm plaststol, och följde Tingsryds AIF i med- och motgång. Samtidigt växte nyfikenheten kring vad som utspelades på andra sidan. Där stod folk upp och skrek högljutt. Det lockade Johan. Mer och mer för varje match som gick. När nyfikenheten blev för stor tog han steget över och ställde sig i utkanten av den jättelika ståplatsläktaren.
Han kände ingen. Stod där bara själv och sökte sig alltmer in mot mitten, där de mest hängivna människorna stod och skrek i supportergruppen Gröna Brigadens namn. Snart hade Johan Blomster letat sig ända in i den innersta kretsen – och där har han blivit kvar.
– Jag hade ingen kompis i Gröna Brigaden eller så och minns inte ens vem jag började umgås med när när jag kom med i gruppen. I Brigaden är alla accepterade, det spelar ingen roll om du kommer från Tingsryd, Ronneby eller Chile eller vilken politisk läggning du har. Den lockande atmosfären och den unika gemenskapen attraherade mig mer än det som hände på isen. Så är det fortfarande, säger Johan Blomster.
Att Johans första bortaresa med Brigaden gick till Ängelholms ishall med dess passionerade Röglefans som mäktig ljudkuliss la ribban högt direkt. Att trivas i grupp och samtidigt göra allt i sin makt för att lyfta det lag, vars sympatier förenar gruppen, har som klyschan säger blivit ett sätt att leva för Johan Blomster de senaste 20 åren.
Han beskriver relationen till Tingsryds AIF som vilket äktenskap som helst. Något som ibland består av rosa moln och ibland är försett med ren depression men framför allt någonting som är värt att försvara och som skulle svida och göra oerhört ont om det upphörde.
På frågan om vad han känner för klubben plockar Johan Blomster fram två hånfulla citat som riktats mot honom från andra lags supportrar.
– En AIK-supporter skrev på Twitter: "I Taif har ni inget jippo, inget evenemang, bara hockey." Det var ett hån men det stämde bra, för precis så är det. En Växjösupporter skrev en gång på ett forum: "Du har ingenting annat än din patetiska lojalitet till klubben och inte sporten". Det citatet har jag använt som underskrift på alla mina foruminlägg sedan dess. Det sitter perfekt, för precis så är det.
• • •
År ut och år in har Johan stått parkerad i klackens mitt. Vrålande. Till synes tokig. Ve den domare som inte vågat döma till Tingsryds fördel. Ve de linjemän som dömt regelrätta men knappa offsider mot Tingsryd. Och det lätträknade antal domare som kommit på den enligt Gröna Brigaden usla idén att utdöma fler utvisningar till Taif än till motståndarna har inte upplevt sitt livs trevligaste kväll i Nelson Garden Arena.
Utan att ens linda in svaret i något som kan likna bomull erkänner Johan Blomster att han och de andra i Gröna Brigaden inte är goda att tas med på hemmaplan. Samtidigt erkänner han att allt är ett spel för domargalleriet. Den som tror att rösten med hallens högsta decibeltal är full av ilska tar fel. Gruvligt fel. Den Jekyll och Hyde-person ögat ser i Johan Blomster är egentligen bara en supporterstrateg.
– Jag är kontrollerad. Jag vet att när jag brusar upp gör jag det genomtänkt och inte på grund av ett adrenalinpåslag eller något sånt. Jag brusar upp när det behövs, när jag behöver skälla ut någon på läktarna på grund av något jag tycker är fel och att de behöver vakna upp gör jag det genomtänkt, inte för att jag är arg. Jag kan stå och skrika på domaren fem minuter efter paussignalen men sedan släpper jag det. Det finns ingen anledning att stå där och vara irriterad, det hjälper ingen.
Mot bakgrund av det du precis sagt. Hur många utvisningar för Tingsryds motståndare per match skulle du vilja tillskriva Gröna Brigaden?
– Ganska många, inte bara utvisningar utan även andra situationer som går vår väg. Jag har sett linjemän stå och blåsa offsider och icingar där de senare i matchen stått och tvekat och låtit passera. Jag tror utan tvekan att den stökiga miljön även från sitt- och övrig ståplats påverkar domarna. Det är något jag alltid uppmuntrat. Man ska aldrig gå till personangrepp och hot, men det ska vara en hård hockeymiljö att spela i NGA. Det ska inte vara puttinuttigt och gulligt, som motståndare ska du tycka att det är tråkigt att komma hit.
Är det därför motståndarnas omklädningsrum fortfarande är lika dassiga?
– Nej, det beror snarare på att den ekonomiska situationen i klubben alltid varit risig. Skulle vi sedan renovera omklädningsrummen är det klart att vi inte skulle installera någon jacuzzi i bortalagets rum. Det ska inte vara några bekvämligheter, däremot ska hemmalaget ha det bra. Det finns en anledning till myterna om att vissa lag som kommit hit mötts av öppna fönster och vatten på golvet. Sådant har vi även själva råkat ut för. I fjol när vi kvalade mot Huddinge fanns det exempelvis inget varmvatten i duschen. Det är lite fula trix överallt.
• • •
Det nya Taifstyret har precis som de föregående kämpat med de egna bankkontona som värsta motståndare. Skulder har betalats av, men nya har tornat upp sig. Arbetsron har aldrig infunnit sig. Det har varit ett ekonomiskt tufft 2015 men nu, när klubben fått beviljad borgen från kommun såväl som sponsorer för fem miljoner kronor hoppas Blomster på bättre tider.
Annat är det med det sportsliga. Det är säkert både en och annan Taifare som varje morgon undrar om de drömt och sedan måste kontrollera genom att ta en titt på den allsvenska hockeytabellen.
Johan, om Aladdin ringer och vill ha tillbaka sin lampa, ger du den till honom då?
– Nej, den behåller jag. Fast det kanske inte finns några önskningar kvar i den nu i och för sig (högljutt långt skratt).
Men allvarligt talat, vad händer? Trots att laget är jättebra saknar jag själv förklaringar till den monumentala sportsliga succén. Har du en förklaring?
– Nej, jag har egentligen inte heller någon förklaring. Inte mer än att vi har många yngre killar från orten som tagit stora steg sedan förra säsongen. Sedan tror jag att många underskattar vår slogan stolthet, hjärta, tradition. Jag tror stoltheten att tillhöra ett lag är viktigt. En kanadensare som kommer hit är inte stolt över att spela i Tingsryd, Växjö eller var han kan tänkas spela. Men den som kommer in i en grupp där folk känner en stolthet över att tillhöra gruppen, vilket är fallet i ett lag där 13 spelare gått igenom klubbens eget hockeygymnasium...där kan även en kanadensare hitta en stolthet över att tillhöra något.
– Vi hade julfest på Korrö nyligen och efteråt åkte vi tillbaka till ishallen där vi ägnade oss åt lite "eftersläckning" i restaurangen med musik och trevligheter. Dagen efter ska vi städa, och den förste som dyker upp klockan nio och hugger tag i en skurhink och börjar röja upp är Eric Castonguay. Då har du hjärta för det du håller på med.
Om det otänkbara blir tänkbart framåt våren och Tingsryd går upp i SHL. Vad händer då?
– Ja...då får vi fundera på det. Det krävs ingen lyx och faciliteter för att få spela i SHL men det krävs två saker: pengar och en hall med 5000 åskådare varav 3500 av dem ska kunna sitta. Om vi skulle riva ut hela NGA skulle vi kunna få in 5000 – stående. Att få 3500 att sitta blir svårt och vore totalt meningslöst för oss eftersom merparten av vår publik fortfarande vill stå. Att bygga en ny hall för 100 miljoner kronor kommer aldrig att lösa sig och i så fall får man renovera upp NGA på alla tänkbara sätt. Men som den ser ut i dag behövs det nog på tio års sikt byggas en ny arena i vilket fall som helst.
TAGGAR:
Tingsryd Sport
TEXT
DANIEL ENESTUBBE
[email protected]