Friskan! Friskan! Friskan! Jag ställer mig redan vid entrén och klappar inför Friskans återkomst.
Hon har faktiskt räddat livet på mig en gång.
När vi spelade träningsmatch inför förra årets supportermatch så trodde jag att man för första gången i världshistorien skulle få skrinna in på kulturmagazinets blanka is... Jag stod i spelargången med bultande hjärta och bara väntade på klarsignal från ismaskins chaffisen när plötsligt en lättklädd konståkarbrud med vidhängande ryskinspererade tränare raskt trängde sig före... Besviket fick jag knalla över till en iskall Strimmahall... Minus 180 grader! Minst! All atombaserad rörelse började i alla fall att avstanna. När man som en annan bott nere i fjollsödern under några år, så är man inte lika härdad som Timrås inbitna skoterraggare som obekymmrat åkte runt i det kylslagna helvetet.
Vet att jag åkte till avbytarbåset för att stilla dö. Då dyker Friskan plötsligt upp. Hon sträcker fram en rykande varm kopp kaffe! Hallelulea!
Jag sörplar i mig den underbara drycken som om det varit nektar från solen.
Livet återvände och jag kunde åka ut på isen och fortsätta träna på dragare och hårda stopp mot sarg.
mikenomad: Är inte mer insatt i situationen mer än X och det ni skrivit här. Men saker och ting som inte händer i arenan ska man inte kunna bli straffad för.
Vad är de för jävla syn? Vilken som helt kan klicka hem andras souvenirer och ... | #Läs mer ·
· 
· 
Hon har faktiskt räddat livet på mig en gång.
När vi spelade träningsmatch inför förra årets supportermatch så trodde jag att man för första gången i världshistorien skulle få skrinna in på kulturmagazinets blanka is... Jag stod i spelargången med bultande hjärta och bara väntade på klarsignal från ismaskins chaffisen när plötsligt en lättklädd konståkarbrud med vidhängande ryskinspererade tränare raskt trängde sig före... Besviket fick jag knalla över till en iskall Strimmahall... Minus 180 grader! Minst! All atombaserad rörelse började i alla fall att avstanna. När man som en annan bott nere i fjollsödern under några år, så är man inte lika härdad som Timrås inbitna skoterraggare som obekymmrat åkte runt i det kylslagna helvetet.
Vet att jag åkte till avbytarbåset för att stilla dö.
Då dyker Friskan plötsligt upp. Hon sträcker fram en rykande varm kopp kaffe!
Hallelulea!
Jag sörplar i mig den underbara drycken som om det varit nektar från solen.
Livet återvände och jag kunde åka ut på isen och fortsätta träna på dragare och hårda stopp mot sarg.