Timrå IK

Ett verk som jag skrivit på egen hand idag....håll ut
Den handlar om en annan kvinna...


MARIANNE
En stel och frusen man vandrade längs
den snöbeklädda stigen ner
mot det öppna havet efter ännu en kraschad dröm
Drömmen om ett liv med kvinnan han bara haft
ögonen för och älskat så innerligt
Men någonting gick snett, djävligt snett
Det som skulle bli så fantastiskt bra
blev ett liv i tvåsamhet
Ohållbart förödande
Sakta men säkert gled dom isär
bort från varann
och med sprucken stämma
och en klump i sin hals
kunde mannen bara se på när allt
rämnade och uppgivet tiga still
Det fanns bara en väg ut
bort från det mänskliga
och skoningslösa sveket
Bärandes på masker
hade dom gått om varann
I smyg skrattade dom som om någon
djävel lyft på det artificiella skalet
hade kunnat upptäckt
Men ingen vågade ta steget fullt ut
och vara den förste som bröt mönstret
utan istället fortsatte allt som förut
som om inget hänt
tills en dag när bubblan sprack
Under dessa masker bleknade deras
ansikten långsamt
Med blodsprängda ögon gick det
inte längre att dölja det falska
det oundvikliga
Denna story är som hämtad från
Hollywood om hur djävulskt
fega vi männskor egentligen
är och hur elakt
hur styggt
vi sårar
Längs ryggraden rinner
kalla kårar
Dom ruskade bara på huvudena åt
sin idiotiska lek
Tittandes upp på stjärnorna
togs ett sista farväl
och sen gick dessa sargade själar
åt varsitt håll
För somliga skulle säkert det vart
ett lustfyllt skådespel
men inte fan finns det någonting
att ta med från detta när man själv
är aktör och mitt i smeten
Han sträckte upp ett finger
och fuckade åt herren i himlen
där han stod och tittade ut över
det öppna havet
Långt där ute till havs kunde han se fåglar
i skyn skränades en underbar sång
han slet upp ett munspel ur sin inre rockficka
och började spela en truddelutt för att på
något sätt kunna bearbeta det fula
det smärtsamma, det onda, det hemska
det djävliga
Fylld av revanschlusta skulle han med
stolthet bära sitt huvud högt
när han skulle bli tvingad
att ta sig upp till stadens
centrum fylld av julstressade
dårar i jakten på dom perfekta klapparna
detta kommersiella påfund som varelser
av eget kött och blod gick på
En listigt gillrad fälla men som ingen kunde se förbi
Traditioner är till för att hårdnackat hållas fast vid
Den som bryter denna dygd syndar nåt oerhört
Det skulle inte ses med blida ögon
det skulle inte se snyggt ut nej ungefär som rinnande
mascara hos en ledsen kvinna
Plötsligt kom han på sig själv med att bara vilja gå under
för att slippa undan från problem och besvär
En kula rätt igenom tinningen med ett avsågat
gevär
Men hejdade till
och kom och tänka på alla hans underbara barn
som han ställt till världen med olika kvinnor efter
decennier av förhållanden och romanser
Inte kunde han gå under nu det vore för enkelt
för anspråkslöst
Han var tvungen att resa sig upp
ta konsekvenserna
Något han bevisligen inte gjort
Att fega ur är ingen ursäkt
En djävligt dålig farsa gör så
i rädsla för vad som komma skall
Men för eller senare hinner
verkligheten ifatt och då tar
det hus i helvete
Så svik inte
Ta ditt ansvar
Hur än svårt
det kan tyckas
och hur svårt det än
må vara
Han log ett
oskyldigt leende
och tittade på
ett falnat
fotografi som han sparat i burk
med plåtlock på motivlackerat
med en blombukett i vas
som prydligt legat
i åratal i en marinblå kavaj
som han fått i en omsorgsfullt
och vackert inslaget paket
julen nittonhundrasextiosju
av sin mor som inte längre
fanns hos honom
nu när han hade det svårt
hon gick bort alltför tidigt
i cancer en vårdag i april
nittonhundraåttiotvå
Hon skulle skänkt honom tröst
föreställandes hans
äldsta dotter
Marianne
som hunnit bli vuxen
nu och för länge sen var
utflugen ur sitt bo
ståendes på egna ben
Han klunkade på den
ädlaste av dryck
maltwhiskey
som han hade medhavd
i en butelj av stål
Han kände värmen
i kroppen och han gick
längs stranden upp
mot centrum
I år skulle inte julen
bli som förr
Han tänkte ringa
Marianne och
be om nåd en andra
chans att visa sin kärlek
Sen skulle han avverka
dom en efter en
alla hans barn som var sju
till antalet
Fyra döttrar och tre söner
boendes på spridda håll
i Svea Rike vårt fäderneland
som så när på en som flyttat
till Norge för arbetets skull
Han skulle börja om igen
Stärkt av krisen och införstådd
med stundens allvar och dess
innebörd skulle han försöka finna
Marianne som han visste bodde
på en adress på Söder
Nu var det snart jul igen
Blodet svallade i hans kropp
Snön låg som ett vitt täcke
över asfalten
på gatorna utanför
Alla plågsamma försök
var till ända
För barnen var ju det bästa
som honom
kunnat hända och han hade
försummat dem allihop
under massor av år i tron
att han skulle finna
Kvinnan med stort K
att dela sitt allt med
Men efter år av försök
insåg han till slut
det var barnen
Kärleken till barnen
som hämmat honom
från att leva ut
Han kunde inte ge
bort den lilla kärlek
som fanns kvar till
en främling
konserverad på burk
förrän han gjort upp
sitt förflutna
Så han gjorde sig beredd
att ta itu med detta
För det sägs ju att visheten
kommer med åren
Det måste allt stämma
för hur i all sin dar förklarar
man annars alla misslyckade
försök till kärlek och försoning om
det inte vore för att han varit
naiv och dum och inte lyssnat
eller tagit sig till
Så här i efterhand
kunde han skratta och le
Han hade hittat nyckeln
till livet igen
Som han slängde bort
för mången år och dag sen
Det kändes så fantastiskt skönt
att äntligen få dra ur proppen
och tömma ut all den skit som
slammat igen vägarna som skulle
ha kunnat bära honom till Rom
Nu stannade den i en lägenhet
på Söder hos Marianne
Inte hos någon vacker
italienska nere vid medelhavets kust
Ingen Karneval i Rio de Janeiro
Inte hos en vacker sydamerikanska med
rötter i Perus Lima
Ingen flamenco i Barcelona
Nej det blev det enkla som fick råda
som så mången gång förr
Dans runt granen, juklappsrim
glögg i massor, tomtegröt och ett
berg eller hav för all del av paket
till barnbarnen som med tindrande
ögon ivrigt slet av pappret
på paketen och intresserat studerade
dess innehåll
GUD vilken vacker syn
Han kände sig lycklig lycklig
Morfar hade hittat hem igen
efter år på vift
Han insåg vidden av sina val
men undrade hur fasen han
kunnat rata bort
denna underbara familj
Aldrig nånsin skulle han lämna in igen
och lämna dom ensamma hemma
Han hade kommit för att stanna
för gott i den stad som han
älskade mest av allt Stockholm
Inget mera kringflackande
på falska vatten inga mer
våghalsiga äventyr
med livet som insats
nu skulle ungarna
äntligen få sitt
Han slog sig till ro
och puffrade på sin
nyinköpta pipa och lät röken
få ta vägen till väders via ventilationen
och drack en klunk
av sin julöl och han mådde förträffligt
Marianne älskade Marianne
förlåten sina synder är
det är därför som han var där
Han skulle bli den far han en gång
gav löfte om att bli men som
han ännu inte levt upp till
Efter timmar av mat och samkväm
somnade han in i fåtöljen
Livet hade börjat om igen
Det var först nu han förstod
att allt som tidigare vart enbart
varit förberedelser för livet efteråt
Å nej han var inte där än
Han skulle låta dom sista ljuva åren
bli till dom bästa i hans liv
Och ryktet om hans död
var betydligt överdrivet
Skål tamejfan vänner
för livet och dess innehåll

Intressant att se hur länge detta får stå kvar?

ÄLSKA TIMRÅ IK ALLTID alltid alltid alltid...