Björkungs skridskoåkning är något jag hoppas att vi får ännu bättre nytta av framöver. Inte sett något liknande, åtminstone på backsidan, sedan Mat Robinsons dagar.
Fortsatt mycket imponerad av hur snabbt vi kan ställa om och hur pass kreativa vi kan vara i högt tempo. Det är i de här mer klassiskt mer stillastående momenten vi inte kommer till, som PP. Det finns fortfarande oceaner av tid att jobba igång ett mördande PP också, så länge vi klarar av att komma till så många chanser enbart genom att ligga på rulle så klarar jag mig utan svårare ångest.
· 
