Timrå IK

Woody: att man inte behöver krångla till det så mycket. Ett säkert tecken på att årets upplaga av Timrå IK har kört fast är när Dahlén står och svingar halvvolleys från sarghörnen och Elias försöker dra ett helt försvar i styrfart. En vinst är en vinst och ibland är det ok att det inte ser fantastiskt ut mot ett bottenlag, jag tycker tom att Västerås lyckades ganska bra med sin game plan. Däremot tycker jag att vi saknar nycklar för att öppna upp matcher som hamnar i det här tempot. Ofta har vi ett riktigt bra spel i anfallszon och vi blandar in backarna i det spelet med men man söker ju alldeles för sällan skott i trafiken. Vi har blivit bortskämda med drömpass från gretzkyposition till någon som rakar in pucken i krysset, jag vill se fler skräpmål från blå med skymda målvakter och kamp framför mål. Det finns faktiskt lag i denna serie som kan stänga ner våra unga talanger ganska bra, det vore trevligt om vi hade fler strängar på vår lyra.

Glädjande är ju dock att vi vinner en match med många på skadelistan och att försvarsspelet faktiskt är riktigt bra. Som någon redan konstaterat, vi leder ju faktiskt serien igen och utan att ha spelat propagandahockey de sista 4-5 matcherna, det får man ju ändå se som en styrka.

Referatet från en tidigare sportchef tänker jag inte återge men däremot vill jag hävda att den som lutar sig tillbaka och blir nöjd över kortsiktig framgång, han/hon blir snart omkörd av både ödmjukhet och vilja.