297: Har precis kollat matchen i efterhand. Ville göra den eventuella pinan kort och hoppade direktsändningen för hälsans skull. Snabbspolade första och andra för att det gör ont att se taffliga baklängesmål t o m när man vet att slutet blir (relativt) lyckligt. Och som många påpekat, det finns mycket att jobba på. Vi är otroligt spretiga och ängsliga i vårt spel. Mycket på rinken blir varken hackat eller malet. Vi checkar med en ensam spelare, övriga forwards avvaktar på halvdistans. Sånt spelar sig varje halvhyggligt division två-gäng ur utan större bekymmer. Har vi kontroll på pucken i offensiv zon yrar åtminstone en av backarna runt i mittzon och lämnar en jätteyta att ta ut pucken för motståndarna. Helt obegripligt ofta händer detta tycker jag. I egen zon jagar vi puck och kommer helt ur positionerna. Och vår femmannalåda blir minimalistisk och vi ger bort gigantiska ytor spela runt på. Det finns fler saker man kan peka på som visar att laget är vilset just nu. Gemensamt för symptomen är man inte riktigt tror på det man gör. Då blir det naturligt att försöka spela säkert för riskera så lite som möjligt. Det resulterar nästan alltid i att man hamnar på hälarna och då blir jävligt svårt att vinna hockeymatcher. När det inte längre fanns nåt att förlora, 0-2 i röven och inga tecken på att nåt skulle hända. Klart att det händer just då. Förmodar att ordern inför tredje var "In och kör, fundera inte, bara kör". Nu blev det inget skönspel men med lite flax och jävlaranamma blev en versalfet nolla en mysig tvåa. Nu letar man ju desperat efter positiva tecken, men nog satt fler uppspel på klubbladen än i de senaste matcherna? Några av de rutinerade grabbarna börjar skaka av sig likstelheten. Robin P, Sebbe L, Jeremy BR och inte minst Johan J börjar äntligen visa lite ledaregenskaper. Kan vi få be om en liten streak med en 3-4 vinster så skulle allt bli lite mysigare. Lall on, lall on.
· 
Snabbspolade första och andra för att det gör ont att se taffliga baklängesmål t o m när man vet att slutet blir (relativt) lyckligt.
Och som många påpekat, det finns mycket att jobba på. Vi är otroligt spretiga och ängsliga i vårt spel. Mycket på rinken blir varken hackat eller malet.
Vi checkar med en ensam spelare, övriga forwards avvaktar på halvdistans. Sånt spelar sig varje halvhyggligt division två-gäng ur utan större bekymmer.
Har vi kontroll på pucken i offensiv zon yrar åtminstone en av backarna runt i mittzon och lämnar en jätteyta att ta ut pucken för motståndarna. Helt obegripligt ofta händer detta tycker jag.
I egen zon jagar vi puck och kommer helt ur positionerna. Och vår femmannalåda blir minimalistisk och vi ger bort gigantiska ytor spela runt på.
Det finns fler saker man kan peka på som visar att laget är vilset just nu. Gemensamt för symptomen är man inte riktigt tror på det man gör. Då blir det naturligt att försöka spela säkert för riskera så lite som möjligt. Det resulterar nästan alltid i att man hamnar på hälarna och då blir jävligt svårt att vinna hockeymatcher.
När det inte längre fanns nåt att förlora, 0-2 i röven och inga tecken på att nåt skulle hända. Klart att det händer just då. Förmodar att ordern inför tredje var "In och kör, fundera inte, bara kör".
Nu blev det inget skönspel men med lite flax och jävlaranamma blev en versalfet nolla en mysig tvåa.
Nu letar man ju desperat efter positiva tecken, men nog satt fler uppspel på klubbladen än i de senaste matcherna?
Några av de rutinerade grabbarna börjar skaka av sig likstelheten. Robin P, Sebbe L, Jeremy BR och inte minst Johan J börjar äntligen visa lite ledaregenskaper.
Kan vi få be om en liten streak med en 3-4 vinster så skulle allt bli lite mysigare. Lall on, lall on.
Alltid rött, alltid rätt!