Jag tillhör troligtvis helt klart numera en av "grågubbarna" här på Hockeysnack. Vetefan när det blev på detta vis...
Känner mig som en liten Krösamaja ibland när jag går loss som mest. Framför allt i kritiken mot "surjämten" Roger.
Vaknade i natt med ett primalskrik inlindad i svettiga lakan! Trevade efter min Explorer på nattduksbordet. Den var inte där. Inser att jag drömt eller på något vis kanske i nattmarans famn analyserat Timrås säsong...
På ett hörn i mardrömmen var den kända 70-talsprofilen Röd-Lotta från Sundsvall med. För andra "grågubbar" som var med på den tiden Lillstrimma fortfarande levde och stod i, spelade Röd-Lotta i samma division som "Marabou" och "Gubben i hörnet".
Röd-Lotta var enligt myten som jag minns, en dam i lång mörkblå kappa som döda med en handväska fylld med tegelsten. I drömmen var hon nära släkt med Modano... Svammel. Ursäkta. Bot och bättring!
Det var nog mer ångestanalysen av säsongen som fick mig att skrika.
Det känns som om vi lirat med lera upp till knäskydden övre del. Det har varit mycket stolpe ut. Mycket typ:
- Tänk om vi vunnit precis den matchen, då hade vi ökat publiksnittet.
Nä! Torsk på fel ställe "lixom".
Eller ekonomin... Eller värvningen av den där märkliga jänkaren med mördarkepa... Lirade typ 1,5 minuter innan han spårlöst försvann som en av karaktärerna i filmen den Sista Färden... Eller när Roger tog time out och micken var på i båset. Han kallade spelarna för nummer... Brrrrr.
Eller alla dessa gånger när det i matchstaterna sett ut som om vi kört charader på nyvakna yra höns som aldrig sett en puck tidigare i livet...
Är det här "grågubbar" föds? Förr matades kanske dessa med spruckna varmkorvar i papper på läktare av typ ohyvlade bräder. Det spelade ingen roll om vi gick upp i Elitserien. "Grågubbens" dom var ändå hård och brutal:
- Vi har aldrig haft något försvar.
Eller blir man "grågubbe" med åldern?
Förlåt oss våra synder. Vi vill bara älska Timrå IK så jävla mycket att det ibland spårar ur.
Jag räknar också in mig bland grågubbarna. Det verkar som om vi har en liknande bakgrund. Ja, det visste jag naturligtvis redan eftersom vi har träffats åtskilliga gånger "in the past". När var den första gången egentligen, minns du det? Var det redan i Allsvenskan vårsäsongen 1998 eller dröjde det ett eller två år till? Man har ju en del osorterade minnen vad gäller det där. I Nyköping har vi t ex haft en hel del roligt. : )
Såg att man uppmanade oss fans på Timrås facebook att köra på med Meca quizen, just nu ligger vi 2:a så kom igen Nu så kör vi quiz så det ryker om fingrarna och visar vilka som är de bästa fansen! :)
Favoritarenor (och inte): Bortasektionen enda skamfläcken? Ja om man enbart ser till hockeyupplevelsen för samtliga kanske. Och då är jag definitivt med. Som jag konstaterat, då är SCA svårslagen. Jag har ju som bekant andra synpunkter också men för huvudsyftet, se hockey, har vi en topparena!
· 
screenshot20241122-061117.png
Känner mig som en liten Krösamaja ibland när jag går loss som mest. Framför allt i kritiken mot "surjämten" Roger.
Vaknade i natt med ett primalskrik inlindad i svettiga lakan! Trevade efter min Explorer på nattduksbordet. Den var inte där. Inser att jag drömt eller på något vis kanske i nattmarans famn analyserat Timrås säsong...
På ett hörn i mardrömmen var den kända 70-talsprofilen Röd-Lotta från Sundsvall med. För andra "grågubbar" som var med på den tiden Lillstrimma fortfarande levde och stod i, spelade Röd-Lotta i samma division som "Marabou" och "Gubben i hörnet".
Röd-Lotta var enligt myten som jag minns, en dam i lång mörkblå kappa som döda med en handväska fylld med tegelsten. I drömmen var hon nära släkt med Modano... Svammel. Ursäkta. Bot och bättring!
Det var nog mer ångestanalysen av säsongen som fick mig att skrika.
Det känns som om vi lirat med lera upp till knäskydden övre del. Det har varit mycket stolpe ut. Mycket typ:
- Tänk om vi vunnit precis den matchen, då hade vi ökat publiksnittet.
Nä! Torsk på fel ställe "lixom".
Eller ekonomin... Eller värvningen av den där märkliga jänkaren med mördarkepa... Lirade typ 1,5 minuter innan han spårlöst försvann som en av karaktärerna i filmen den Sista Färden... Eller när Roger tog time out och micken var på i båset. Han kallade spelarna för nummer... Brrrrr.
Eller alla dessa gånger när det i matchstaterna sett ut som om vi kört charader på nyvakna yra höns som aldrig sett en puck tidigare i livet...
Är det här "grågubbar" föds? Förr matades kanske dessa med spruckna varmkorvar i papper på läktare av typ ohyvlade bräder. Det spelade ingen roll om vi gick upp i Elitserien. "Grågubbens" dom var ändå hård och brutal:
- Vi har aldrig haft något försvar.
Eller blir man "grågubbe" med åldern?
Förlåt oss våra synder. Vi vill bara älska Timrå IK så jävla mycket att det ibland spårar ur.
Amen.