Sundsvalls Tidning 23 januari 1968: ”Timrå IK:s hockeyskola torde vara riksbekant vid det här laget genom bland annat tv-program om den unika ungdomsverksamheten. Den skall nu bli ännu mera känd! Ett bildband på sammanlagt 75 minuter, med hockeyskolans elever skall distribueras till skolor, kommuner med flera. Bildbandet skall presenteras vid en visning för bland annat Skolöverstyrelsen. Och den presentationen skall bland annat två av Timrå IK:s hockeyelever sköta om. Tord Nänsén (till vänster) och Lars-Göran ”Konken” Wiklund vinkar farväl till sina skolkompisar. De får flyga till Stockholm, träffa den ryske tränaren Tarasov, se landskampen Sverige–Sovjet på Johanneshov och göra PR för Timrå Hockeyskola. Ishockey är i alla fall toppen!”
Förutom äran, den fantastiska känslan av att vara vinnare och att man får hemmafördel i finalen, finns det några ytterligare icitament för att gå för första platsen?
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
· · 
