Herregud vilken holmgång, säsongens match hittills. Hade i stort sett allt, och var nog oerhört behövlig för det här gänget som ändå haft en relativt smooth resa genom säsongen. Här fick vi känna på riktig hetta, mot en publik som kallt räknade med något av en defilering.
Ingenting såg ut som det brukar göra, vi drog på oss utvisningar och tummade både på det ena och andra. Sex insläppta är säsongsrekord. Det såg skärrat ut, samtidigt som Brattström haft bättre dagar (ingen av målvakterna hade en speciellt bra dag). Jag började oja mig inför framtiden, drog växlar kring att vi nog inte är så starka ändå när vi väl blir pressade på riktigt. Att vi krymper så fort det blir tal om fysiskt spel. Det där fjuniga måste vi jobba på framgent, men jävlar vad det sedan växlas upp. Tredje perioden är helt otrolig.
För mig existerade det inte att vi, i Hovet (mardrömsarenan sedan 15 år tillbaka), skulle klara av att fullständigt köra sönder AIK som vi gör när det krävdes som mest. För mig hade AIK skaffat sig ett momentum som jag fruktade enormt inför framtida finalspel, förstaplatsen handlade om liv och död då den ger oss en extra hemmamatch. Istället kliver vi in och bränner av 19 skott i tredje och trycker ner dom fullständigt. Det fanns inte en svartgul käft ikväll som lunkade hem och kände att de har ett övertag på Timrå IK inför framtiden efter den tredjeperiod vi åstadkommer.
Knylan: Du skriver så jävla bra. Precis sådär var det. OCH JAG ÄR INTE UTE EFTER NÅGON AUTOGRAF ELLER ANNAT DIRTY!!!
En annan udda upplevelse var att våra mesta hardcoresupportrar, typ RV mfl, hel plötslig satt ner med fötterna på räcket framför. Utslagna ungefär som kungens karoliner vid Poltava. Det var som om luften bara gick ut i ett mysko maltkoma mitt i perioden. Men till slut kom dom på fötter och plötsligt stod det 5-5...
kulltorp: Så här glad och nöjd kan en liten tjej i Halland bli, när tomten kommer med rätt grejer. Helt fantastiskt vad mycket glädje vår fina klubb sprider runt om i Svea rike. God jul!
· · 
img5178.jpeg
Ingenting såg ut som det brukar göra, vi drog på oss utvisningar och tummade både på det ena och andra. Sex insläppta är säsongsrekord. Det såg skärrat ut, samtidigt som Brattström haft bättre dagar (ingen av målvakterna hade en speciellt bra dag). Jag började oja mig inför framtiden, drog växlar kring att vi nog inte är så starka ändå när vi väl blir pressade på riktigt. Att vi krymper så fort det blir tal om fysiskt spel. Det där fjuniga måste vi jobba på framgent, men jävlar vad det sedan växlas upp. Tredje perioden är helt otrolig.
För mig existerade det inte att vi, i Hovet (mardrömsarenan sedan 15 år tillbaka), skulle klara av att fullständigt köra sönder AIK som vi gör när det krävdes som mest. För mig hade AIK skaffat sig ett momentum som jag fruktade enormt inför framtida finalspel, förstaplatsen handlade om liv och död då den ger oss en extra hemmamatch. Istället kliver vi in och bränner av 19 skott i tredje och trycker ner dom fullständigt. Det fanns inte en svartgul käft ikväll som lunkade hem och kände att de har ett övertag på Timrå IK inför framtiden efter den tredjeperiod vi åstadkommer.
Jag blir inte klok på detta.