Hörde om sjukdomen när jag var på Sundsvalls teater i höstas. Han var trevlig, finurlig och speciell på ett bra sätt. Jag fick den äran att spela in ett radioprogram om hans musikskapande för ca 12 år sedan. Sedan fick man ju en och annan skjuts till och från Isstadion också. Vi lärde känna varandra under Timrås jakt på en elitserieplats då det begav sig även om jag bodde i Sthlm på den tiden.
R.I.P. Örjan.
The beat goes on and on and on in heaven.
(Titeln på låten i videon får vara min hyllning denna gång.)
Vi kan ju iaf konstatera att det Jokinen skulle komma med, in-your-face-hockeyn, är stendöd och begraven. Nu spelar vi inte mer framåtlutat än Växjö, och vi ska fan inte klaga på något annat lag vad gäller underhållningsvärde.
Fuck Cancer!