FH - avdammad: Så länge det stannar inom supporterleden är det ingen fara. Om samma hybris smyger sig in i spelartruppen kan vi - och dom - stå där efter match fem och fundera på vad faan som hände.
Klart att vi ska unna oss att njuta. Kanske inte så mycket över framgången. För ärligt; än så länge har vi inte nått någon framgång alls. Det har vi knappast gjort om vi lyckas slå in den sista spiken i Leksand ens. Då har vi "bara" satt oss i ett gynnsamt läge att nå framgång.
Nej, då ska vi njuta - och få hybris - av spelet vi har visat upp; Den hårda kampen, de smarta besluten, offerviljan i egen zon, det finurliga anfallsspelet och den defensiva muren som känns bättre konstruerad än både Berlin- och Kinesiska muren tillsammans. Att Dahlén är en one man army, att Gallo, Boyce, Johnsson, Berglund med flera tuggar fradga i varje byte. Att backarna är redo att stoppa allt med alla möjliga medel. Att Haukeland känns så där ruggigt fokuserad. Att hela laget kuggar i varandra konstant. Tycker Parks motivering till matchens lirare i går passar hela gänget; "fucking warrior all night".
Av dom anledningarna tillåter jag mig själv att få en gnutta hybris. Inte för mycket dock, lite klädsamt mycket. Än är det här inte klart.
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
· 
Klart att vi ska unna oss att njuta. Kanske inte så mycket över framgången. För ärligt; än så länge har vi inte nått någon framgång alls. Det har vi knappast gjort om vi lyckas slå in den sista spiken i Leksand ens. Då har vi "bara" satt oss i ett gynnsamt läge att nå framgång.
Nej, då ska vi njuta - och få hybris - av spelet vi har visat upp; Den hårda kampen, de smarta besluten, offerviljan i egen zon, det finurliga anfallsspelet och den defensiva muren som känns bättre konstruerad än både Berlin- och Kinesiska muren tillsammans. Att Dahlén är en one man army, att Gallo, Boyce, Johnsson, Berglund med flera tuggar fradga i varje byte. Att backarna är redo att stoppa allt med alla möjliga medel. Att Haukeland känns så där ruggigt fokuserad. Att hela laget kuggar i varandra konstant.
Tycker Parks motivering till matchens lirare i går passar hela gänget; "fucking warrior all night".
Av dom anledningarna tillåter jag mig själv att få en gnutta hybris. Inte för mycket dock, lite klädsamt mycket. Än är det här inte klart.