Alla jävla matcher man sett under dessa år. Mot Pantern för två säsonger sen var vi 1690 åskådare på plats.
När farsan flyttade till byn 1980 köpte han säsongskort direkt, första matchen han var mot Piteå, då var dom 186 betalande åskådare och mötte under säsongen även andra storheter som Kågedalen, Nordingrå, Järved och Kalix/Triangeln.
När vi förlorade mot Rögle på skärtorsdagen 2013 och var ute ur elitserien köpte jag en matchtröja. Den sista elitserietröjan som Timrå skulle tillverka någonsin trodde jag då.
När vi gick upp mot Nyköping. När vågen rullade. När Hasse Nordin brölade ”Elitserien! Elitserien!” När Zäta satte 4-1 och man dunkade ut ”Simply the best” i högtalaren. Fram till igår var det mitt enda riktigt euforiska minne från alla dessa JÄVLA matcher.
När man inte vet vart man ska ta vägen. När man bara studsar på stället, darrar, klappar, vrålar osammanhängande rakt ut i luften. Det gjorde jag -00 och det gjorde jag igår.
Nu måste jag få göra det igen. Fyra segrar till. Bara fyra segrar till. Blir det en avgörande match plockar jag ner ”elitserietröjan” från galgen och använder den för första gången. Det måste gå. Det finns inget annat nu.
Återigen vilken match o vilken insats laget gör igår. Men ännu har vi inte vunnit något av vikt. Chansen att få spela om SHL-plats händer inte ofta, 18 år sedan senast, och innan dess var det 18 år sedan vi spelade i högsta serien. Så förhoppningsvis är det ett gott omen. 4 segrar från SHL. Det är nu det gäller!
· 
När farsan flyttade till byn 1980 köpte han säsongskort direkt, första matchen han var mot Piteå, då var dom 186 betalande åskådare och mötte under säsongen även andra storheter som Kågedalen, Nordingrå, Järved och Kalix/Triangeln.
När vi förlorade mot Rögle på skärtorsdagen 2013 och var ute ur elitserien köpte jag en matchtröja. Den sista elitserietröjan som Timrå skulle tillverka någonsin trodde jag då.
När vi gick upp mot Nyköping. När vågen rullade. När Hasse Nordin brölade ”Elitserien! Elitserien!” När Zäta satte 4-1 och man dunkade ut ”Simply the best” i högtalaren. Fram till igår var det mitt enda riktigt euforiska minne från alla dessa JÄVLA matcher.
När man inte vet vart man ska ta vägen. När man bara studsar på stället, darrar, klappar, vrålar osammanhängande rakt ut i luften. Det gjorde jag -00 och det gjorde jag igår.
Nu måste jag få göra det igen. Fyra segrar till. Bara fyra segrar till. Blir det en avgörande match plockar jag ner ”elitserietröjan” från galgen och använder den för första gången. Det måste gå. Det finns inget annat nu.