timråhockey: Ett sista inlägg om systemet innan jag koncentrerar mig helt och hållet på vår egen match. Vad ska vi egentligen ha den så kallade hockeyallsvenska finalen till? Vad vinner man på att vinna den? Det vore så oerhört mycket rimligare att låta vinnaren gå upp automatiskt och sen låta tvåan kvala mot nästjumbon i SHL. Angående kvällens match känner jag mig orolig. Det är gammal skåpmat, jag vet, men KHK:s sätt att spela passar oss synnerligen illa. Ett stort och tungt lag som under hela serien har varit tvungna att ligga på försvar och låta förstakedjan stå för anfallet. Misstänkt likt våra egna nemesis i Allsvenskan såsom Troja och Karlskoga. Samtidigt har vi under året verkligen visat att vi har den stake som behövs för att resa oss snabbt efter en förlust och aldrig ge upp. Jag hoppas att scenförändringen från den första och andra matchen mot Leksand ska göra sig gällande även i denna matchserie. Kanske har nervositeten nu släppt och spelarna törs släppa loss och spela ut. Spelar KHK som senast behöver vi kanske inte vara livrädda för omställningar. Det slår inte gnistor om dem precis. Värre är det med deras skott från blå. Vi måste ligga närmare dem och antingen täcka skott eller se till att Hauke ser pucken hela vägen. Då kan det gå vägen. Jag väljer att släppa alla förhoppningar och se matchen med ett stoiskt lugn, för min egen hälsas skull, och låta hoppet gro någonstans långt där inne som en försiktig tussilago under snön i dikeskanten en grå dag i mars. Dags att tömma det sista i tanken!
· 
