Jag var sjukt trött i går kväll. Ville gå till sängs hela tiden eftersom det riktigt sved i ögonen. Glad ändå att man orkade distansen ut med tanke på defileringen i sista perioden. Hade varit roligt att fira efteråt var min tanke men i dag inser jag förstås att det faktiskt inte finns något att fira. Inte än i alla fall. Nu blir det nervöst på allvar då morgondagens match känns extremt avgörande. Torskar vi den har KHK tre matchbollar varav två på hemmaplan. Sämre än att de fixar någon av dessa är nog inte KHK. Räknar med en smärre rysare i NHK i morgon där minimala detaljer kan fälla avgörandet. Första målet vinner ännu en gång kanske? Inte mycket till marginaler. Hoppas nu att långfredagen känns riktigt lååång för jag vill fan kunna smälta gårdagens insats ordentligt och i alla fall få njuta drygt ett dygn till.
Nu står vi snart där vid kanten igen. Vid tröskeln till SHL. Frågan är om grabbarna fixar att snabbt ladda om och upprepa den minst sagt explosiva inledningen från i går. Det där med matcher varannan dag känns ju rätt så vanskligt. På gott och ont.
· 
