mikenomad: Jag tänker så här, att om man har två lag som är hyfsat jämbördiga, vilket jag tycker vi kan anta utefter hur matcherna sett ut i serien, så känns det ju inte helt orimligt att en matchserie i bäst av sju går till sju matcher.
Kopplar man då bort det psykologiska aspekten, vilket nog inte är särskilt enkelt iofs, så spelar det ju faktiskt ingen roll i vilken ordning de respektive lagen vinner matcherna, om det nu är givet att den skall gå till sju matcher.
Då är det nog alldeles nödvändigt att ge sig själv ett tunnelseende mot nästa match, och ENDAST nästa match. De andra två matcherna existerar inte. Det är när man börjar tänka på att man måste vinna tre i rad som tankarna börjar komma. "Fan, det här kommer bli tufft grabbar, att vinna tre på raken". Nej, tänk istället att matchserien varit jämn och över tid när ett styrkeförhållande är jämnt, så bör detta visa sig även resultatmässigt.
Dessutom, hårt jobb som ej ger utdelning betyder INTE att man kämpat förgäves - utdelningen kommer istället vid ett senare tillfälle, när puckarna "bara ramlar in" (det är ingen slump). Ni som fiskar mycket kanske kan känna igen detta fenomen, Ni sliter häcken av er en hel dag med aktivt fiske och får inte en enda fisk. Nästa dag smäller det på tre fina öringar på nån timme: Hårt arbete ger resultat, om inte genast, så åtminstone retroaktivt. Nästa match kan mycket väl vara matchen där vi smiskar in flertalet puckar bakom KHK:s målvakt, som frukten av tidigare konsekvent hårt jobb.
Kattgubben: Ja kruxet är ju det mentala. Men Freddan är klok, tror hans mantra nu till killarna är att släppa alla tankar bortanför morgondagens match. Inte lyssna ett smack på vad som är kört el inte utan att det spelas en match i morgon och den skall vinnas. Med alla medel. Punkt. Som t.ex genom att öppna egen plånbok för att få så bra läktarstöd som möjligt. Snacka om världsklass i att sända bra signaler. Har vi någonsin sett större Timråhjärtan än de som klappar i det här laget? Fan vet....
Favoritarenor (och inte): Bortasektionen enda skamfläcken? Ja om man enbart ser till hockeyupplevelsen för samtliga kanske. Och då är jag definitivt med. Som jag konstaterat, då är SCA svårslagen. Jag har ju som bekant andra synpunkter också men för huvudsyftet, se hockey, har vi en topparena!
· 
screenshot20241122-061117.png
Kopplar man då bort det psykologiska aspekten, vilket nog inte är särskilt enkelt iofs, så spelar det ju faktiskt ingen roll i vilken ordning de respektive lagen vinner matcherna, om det nu är givet att den skall gå till sju matcher.
Då är det nog alldeles nödvändigt att ge sig själv ett tunnelseende mot nästa match, och ENDAST nästa match. De andra två matcherna existerar inte. Det är när man börjar tänka på att man måste vinna tre i rad som tankarna börjar komma. "Fan, det här kommer bli tufft grabbar, att vinna tre på raken". Nej, tänk istället att matchserien varit jämn och över tid när ett styrkeförhållande är jämnt, så bör detta visa sig även resultatmässigt.
Dessutom, hårt jobb som ej ger utdelning betyder INTE att man kämpat förgäves - utdelningen kommer istället vid ett senare tillfälle, när puckarna "bara ramlar in" (det är ingen slump). Ni som fiskar mycket kanske kan känna igen detta fenomen, Ni sliter häcken av er en hel dag med aktivt fiske och får inte en enda fisk. Nästa dag smäller det på tre fina öringar på nån timme: Hårt arbete ger resultat, om inte genast, så åtminstone retroaktivt. Nästa match kan mycket väl vara matchen där vi smiskar in flertalet puckar bakom KHK:s målvakt, som frukten av tidigare konsekvent hårt jobb.
Match nummer 5 imorgon. Sen får vi se!