Jag har svårt att komma på ett exempel på något som är lika underbart, och på samma gång lika vidrigt, som ett kvalspel. Det är så förbaskat extrema känslor åt båda hållen - en euforisk hoppfull känsla av kärlek och framtidstro som slåss med en kompakt klump av ångest som har svart bälte i precis allting.
Är det inte dags Fille får en egen ramsa/sång? Vår ene rekordhållare har ju sin "Jonte, Jonte vår idol" men Hållander är verkligen också värd en. Spånade fram denna under söndagspromenaden nyss. Melodi "Vittring" med Magnus Uggla
KHK förtjänar bara en plats i Allsvenskan i detta läge.