Hahl Bundy: KARLSKRONA. Timrå är tillbaka i SHL och vem avgör?
Jo, spelaren med det största hjärtat.
Jonathan Dahlén gav allt i det här kvalet och var en av de lyckligaste efteråt.
Trots att han vet att han inte finns med i SHL-premiären till hösten.
Ja, tack gode Gud för spelare som Jonathan Dahlén.
Vilken hjälte, vilken karaktär.
Dahlén som nobbade SHL-klubbarna när han kom hem som lån från Vancouver och inte ville något annat än spela upp Timrå i SHL.
Han var en av de absolut lyckligaste när slutsignalen gick här i NKT Arena och det vill inte säga lite.
Trots att han redan vet att han inte finns med när det roliga börjar i höst.
Det är stort.
Det är sällsynt i dagens hockey, där plånboken oftast bultar starkare än hjärtat.
Blev stora matchvinnaren Han var också den stora matchvinnaren i Timrås hela jakt på SHL-platsen och det kändes helt rätt att han fick avgöra den här sista matchen också.
Det går ju att kalla det tur, när han skickade in en luftpastej mot mål 8.10 in i tredje perioden och prickade Karlskronabacken Cory Murpys hjälm. Pucken kunde ha studsat vilken väg som helst, men nu studsade den i mål och ställde Johannes Jönsson.
Det var 2–0 till Timrå och matchen var avgjord.
Men det sammanfattar Jonathan Dahléns kvalspel.
Han hade förtjänat det turen.
Han hade förtjänat att få punktera den här helt avgörande matchen.
Det var det perfekta slutet.
▪▪▪
Det finns ingen större glädje att gå upp en division.
Speciellt när det ligger 45 miljoner i potten.
Timrås sportchef Kent ”Nubben” Norberg är förvandlad till Joakim von Anka idag.
Han badar i pengar efter en match sju som var både högsta lycka och djupaste sorg.
Det beror helt på vilken sida man befinner sig.
Men Timrås unga spelare har verkligen förtjänat den här SHL-platsen.
De vann hockeyallsvenskan, de vann de allsvenska finalen mot Leksand med 3-0 i matcher och inte ens underläge 0-2 mot Karlskrona kunde sänka humöret och spelglädjen.
Det var underbart att se alla spelare tv-puckshögen efteråt.
Vilken smittande glädje, vilken välförtjänt lycka.
Bekymren är borta Och jag tror det kommer gå bra för Timrå i SHL.
Kanske lika bra som när de gick upp 2001 och blev kvar tretton säsonger i högsta serien.
Det har varit en del konkurshot och svåra tider sedan de åkte ut, men de bekymren är borta nu.
Timrå hade en stabil ekonomi redan innan det här avancemanget och har redan större delen av laget på kontrakt.
Sportchefen Kent ”Nubben” Norberg byggde hockeyallsvenskans bästa lag med en snittlön på 24 000 kronor.
Det är småsmulor i sammanhanget.
Men han byggde nytt, han byggde ungt och han hade en rak linje i lagbygget.
Skönt att det fortfarande lönar sig.
Eller hur, Leksand?
▪▪▪
När Svenska Spel satte oddsen på de hockeyallsvenska lagen inför den här säsongen hade de Timrå på tionde plats.
De gav 25 gånger pengarna och låg bakom lag som Tingsryd och Västervik.
Det säger något om den här bragden.
▪▪▪
Jag måste hylla tränaren Fredrik Andersson också.
Han hade aldrig varit huvudcoach på den här nivån tidigare och jag trodde inte ett smack på honom. Mer än att han var en av de största kandidaterna till att få sparken först.
Men han har gjort ett makalöst jobb med den här gruppen.
Han är Årets Coach i svensk hockey.
Utan konkurrens.
Jag trodde aldrig att Timrå skulle vända 0–2 eller 1–3 i matcher.
Det gjorde Freddan.
För Karlskrona kan det här vara början på en lång ökenvandring.
Ekonomin har svajat lika mycket som laget den här vintern trots alla tv-miljoner.
Det kommer att finnas många hål att fylla.
Det är också första gången som Karlskrona åker ur en serie sedan vandringen uppåt började 2001. Då föddes den nya föreningen ur resterna av konkursande Karlskrona IK och startade resan i division 3.
Det här är första gången det tagit stopp.
Och vägen tillbaka kommer att bli tuff. Inte ens storklubbar som AIK och Modo har lyckats ta sig upp sedan de åkte ur senast.
Enbart levt på tv-miljoner Samtidigt har jag alltid varit skeptisk till att Karlskrona är ett SHL-lag sett till publik och sponsorer.
En klubb kan inte enbart leva på tv-miljoner.
Utbyggda NKT Arena har varit utsåld en enda gång (5 050) sedan den invigdes.
Det var i hemmapremiären i SHL mot Leksand den 29 september, samma kväll den nya arenan öppnade dörrarna för första gången.
Vinterns publiksnitt landade på måttliga 3 557 och bara tre gånger har det kommit över 4 000.
Och i ingen av de 26 grundseriematcherna var Karlskrona i närheten av utsålt.
Till säsongens viktigaste match som det 4 363. Det är nästan skämmigt.
Sådana publiksiffror håller naturligtvis inte i längden.
dr-nix: Är ju så klart en aning oroande att kontraoraklet Wennerholm tror att det kommer att gå bra för oss i SHL. Men man får väl leva med det en kväll som denna. Han hinner säkert ändra sig ett par gånger innan premiären i höst också, så vi har nog hyfsad chans ändå att undvika att drabbas av hans förbannelse.
· 
· 
KARLSKRONA. Timrå är tillbaka i SHL och vem avgör?
Jo, spelaren med det största hjärtat.
Jonathan Dahlén gav allt i det här kvalet och var en av de lyckligaste efteråt.
Trots att han vet att han inte finns med i SHL-premiären till hösten.
Ja, tack gode Gud för spelare som Jonathan Dahlén.
Vilken hjälte, vilken karaktär.
Dahlén som nobbade SHL-klubbarna när han kom hem som lån från Vancouver och inte ville något annat än spela upp Timrå i SHL.
Han var en av de absolut lyckligaste när slutsignalen gick här i NKT Arena och det vill inte säga lite.
Trots att han redan vet att han inte finns med när det roliga börjar i höst.
Det är stort.
Det är sällsynt i dagens hockey, där plånboken oftast bultar starkare än hjärtat.
Blev stora matchvinnaren
Han var också den stora matchvinnaren i Timrås hela jakt på SHL-platsen och det kändes helt rätt att han fick avgöra den här sista matchen också.
Det går ju att kalla det tur, när han skickade in en luftpastej mot mål 8.10 in i tredje perioden och prickade Karlskronabacken Cory Murpys hjälm. Pucken kunde ha studsat vilken väg som helst, men nu studsade den i mål och ställde Johannes Jönsson.
Det var 2–0 till Timrå och matchen var avgjord.
Men det sammanfattar Jonathan Dahléns kvalspel.
Han hade förtjänat det turen.
Han hade förtjänat att få punktera den här helt avgörande matchen.
Det var det perfekta slutet.
▪▪▪
Det finns ingen större glädje att gå upp en division.
Speciellt när det ligger 45 miljoner i potten.
Timrås sportchef Kent ”Nubben” Norberg är förvandlad till Joakim von Anka idag.
Han badar i pengar efter en match sju som var både högsta lycka och djupaste sorg.
Det beror helt på vilken sida man befinner sig.
Men Timrås unga spelare har verkligen förtjänat den här SHL-platsen.
De vann hockeyallsvenskan, de vann de allsvenska finalen mot Leksand med 3-0 i matcher och inte ens underläge 0-2 mot Karlskrona kunde sänka humöret och spelglädjen.
Det var underbart att se alla spelare tv-puckshögen efteråt.
Vilken smittande glädje, vilken välförtjänt lycka.
Bekymren är borta
Och jag tror det kommer gå bra för Timrå i SHL.
Kanske lika bra som när de gick upp 2001 och blev kvar tretton säsonger i högsta serien.
Det har varit en del konkurshot och svåra tider sedan de åkte ut, men de bekymren är borta nu.
Timrå hade en stabil ekonomi redan innan det här avancemanget och har redan större delen av laget på kontrakt.
Sportchefen Kent ”Nubben” Norberg byggde hockeyallsvenskans bästa lag med en snittlön på 24 000 kronor.
Det är småsmulor i sammanhanget.
Men han byggde nytt, han byggde ungt och han hade en rak linje i lagbygget.
Skönt att det fortfarande lönar sig.
Eller hur, Leksand?
▪▪▪
När Svenska Spel satte oddsen på de hockeyallsvenska lagen inför den här säsongen hade de Timrå på tionde plats.
De gav 25 gånger pengarna och låg bakom lag som Tingsryd och Västervik.
Det säger något om den här bragden.
▪▪▪
Jag måste hylla tränaren Fredrik Andersson också.
Han hade aldrig varit huvudcoach på den här nivån tidigare och jag trodde inte ett smack på honom. Mer än att han var en av de största kandidaterna till att få sparken först.
Men han har gjort ett makalöst jobb med den här gruppen.
Han är Årets Coach i svensk hockey.
Utan konkurrens.
Jag trodde aldrig att Timrå skulle vända 0–2 eller 1–3 i matcher.
Det gjorde Freddan.
För Karlskrona kan det här vara början på en lång ökenvandring.
Ekonomin har svajat lika mycket som laget den här vintern trots alla tv-miljoner.
Det kommer att finnas många hål att fylla.
Det är också första gången som Karlskrona åker ur en serie sedan vandringen uppåt började 2001. Då föddes den nya föreningen ur resterna av konkursande Karlskrona IK och startade resan i division 3.
Det här är första gången det tagit stopp.
Och vägen tillbaka kommer att bli tuff. Inte ens storklubbar som AIK och Modo har lyckats ta sig upp sedan de åkte ur senast.
Enbart levt på tv-miljoner
Samtidigt har jag alltid varit skeptisk till att Karlskrona är ett SHL-lag sett till publik och sponsorer.
En klubb kan inte enbart leva på tv-miljoner.
Utbyggda NKT Arena har varit utsåld en enda gång (5 050) sedan den invigdes.
Det var i hemmapremiären i SHL mot Leksand den 29 september, samma kväll den nya arenan öppnade dörrarna för första gången.
Vinterns publiksnitt landade på måttliga 3 557 och bara tre gånger har det kommit över 4 000.
Och i ingen av de 26 grundseriematcherna var Karlskrona i närheten av utsålt.
Till säsongens viktigaste match som det 4 363. Det är nästan skämmigt.
Sådana publiksiffror håller naturligtvis inte i längden.
Då blir det bara konstgjord andning.