Timrå IK har vunnit många avgörande matcher genom åren, om än inte i någon bäst av sju-serie.
Förra gången vi tog steget upp blev det varken slutspel eller kvalserie den första säsongen. Helt ok om det blir typ ingenmansland även denna gång kan jag känna i dagsläget.
81 00 18. Nu snackar vi alltså symmetri. Dessa år är också de tre senaste som vi har tagit oss upp i eliten.
1981: Följde vår sista kvalseriematch i Jönköping via Sportradion. Ingen rolig historia i sig, då HV vann med 5-2, men samtidigt vann Leksand mot Hammarby i Stockholm (5-6) så vi och Leksand blev klara för Elitserien. Jag var i Sundsvall.
2000: Var på plats i Timrå. Vi visade ingen pardon mot Nyköping. Inga nerver heller. Tror att de hade åtta skott på mål på hela matchen. Solklar vinst med 4-0 i en avgörande kvalmatch. Firande på isen och på Restaurang Oscar. Sedan hemfärd till Stockholm.
2018: TV-soffan i Malmö. Vankar ändå mest av och an i bostaden. Från vardagsrummet via hallen till sovrummet och tillbaka igen. Spelar samtidigt en live-CD med The Fall. Vinst med 0-2 i Karlskrona och skivan blir en klassiker - ja, en raritet för fan!
Efter slutsignalen visas bilder på en gråtande vuxen man med Karlskronas färger i publikhavet. Han ser ut som en idiot och jag känner ingen empati alls. Hoppas att det inte var KHK-Callahan. Tror inte att han ser ut så där heller.
Var både dryga häcklande KHK supporters på långsidan där vi satt men även många trevliga, även om man inte fatta vad de sa så var det väl lyckönskningar. KHK fansen verkade överlag inte så brydd. Inte slutsålt, och de flesta verkade ta det hela med ro eller ett "äsch" man vart nästan irriterad av tanken att de fått varit i SHL. "Plastlag" är kanske högmodigt att yttra men just det kändes överallt. Deras klack hördes inte ett dugg (vilken match såg ST??) medan Timråklacken körde växelramsor och fick KHK fansen att klappa med utan att de fattade att KHK klacken bara stod och ugglade.
· 
· 
Timrå IK har vunnit många avgörande matcher genom åren, om än inte i någon bäst av sju-serie.
Förra gången vi tog steget upp blev det varken slutspel eller kvalserie den första säsongen. Helt ok om det blir typ ingenmansland även denna gång kan jag känna i dagsläget.
81 00 18. Nu snackar vi alltså symmetri. Dessa år är också de tre senaste som vi har tagit oss upp i eliten.
1981: Följde vår sista kvalseriematch i Jönköping via Sportradion. Ingen rolig historia i sig, då HV vann med 5-2, men samtidigt vann Leksand mot Hammarby i Stockholm (5-6) så vi och Leksand blev klara för Elitserien. Jag var i Sundsvall.
2000: Var på plats i Timrå. Vi visade ingen pardon mot Nyköping. Inga nerver heller. Tror att de hade åtta skott på mål på hela matchen. Solklar vinst med 4-0 i en avgörande kvalmatch. Firande på isen och på Restaurang Oscar. Sedan hemfärd till Stockholm.
2018: TV-soffan i Malmö. Vankar ändå mest av och an i bostaden. Från vardagsrummet via hallen till sovrummet och tillbaka igen. Spelar samtidigt en live-CD med The Fall. Vinst med 0-2 i Karlskrona och skivan blir en klassiker - ja, en raritet för fan!
Efter slutsignalen visas bilder på en gråtande vuxen man med Karlskronas färger i publikhavet. Han ser ut som en idiot och jag känner ingen empati alls. Hoppas att det inte var KHK-Callahan. Tror inte att han ser ut så där heller.