mikenomad: Jag fortsätter att tjata om just målvaktssidan, vi ska ha det så pass förspänt där att vi bör ha goda chanser att vara med varje match. Det var där det började förra säsongen. Vi gjorde inte speciellt mycket mål men Haukeland fick allt att stäppa upp direkt från start och poängen rullade in, med allt mer kollektivt stigande självförtroende som följd. Det räckte väldigt långt när vi samtidigt hade en bra allsvensk trupp, även om det inte fanns någon som höjde speciellt på ögonbrynen inför säsongen.
Minnet börjar så sakteliga raderas ut men man minns ju fortfarande hemmapremiären mot Västerås första säsongen när vi åkt ur. Ett helt nytt lag men man ville ändå tro att det faktum att vi varit en ES-förening några månader tidigare skulle betyda nått, det slutade med 0-4 och ett rejält uppvaknande. Nu är läget likadant men också ett helt annat. Det kan smälla till rejält men jag väljer att se möjligheten i att vi fortfarande ska vara väldigt skridskostarka, det i sig borde göra att vi håller sig oss mer från utvisningsbåset. Träffar den önskedrömmen in (vilket är på det sätt vi jobbat under sista åren i HA) så kommer mycket vara vunnet. Ju mer vi får spela i fem mot fem under matcherna desto större chanser kommer vi ha till poäng. Frågan är bara hur pass snabbt vi kan anpassa oss till nivån, och hur vi gör det.
Knylan: Just matchen mot Västerås minns jag mkt väl. Om den sportsliga verkligheten någonsin slagit mig på käften så var det nog då. Minns att jag nästan grät en skvätt under hemfärden.
Läget nu är same same but different som sagt. Då: Den ofattbara verkligheten att plötsligt tillhöra bakgården och dessutom vara Pelle Svanslös där typ. Nu: Tillbaka bland ädelkatterna som nåt nån av dem släpade in. Ingen, precis ingen tror på oss.
JonteD: Man kan konstatera att det enda jag önskar mig av tomten i år är en fullständig överkörning av nolaskogsarna imorgon. På nivån att efter två perioder är det bara TIK-fans kvar i arenan och alla andra har gått hem. TV4 bryter ... | #Läs mer ·
· · 
Minnet börjar så sakteliga raderas ut men man minns ju fortfarande hemmapremiären mot Västerås första säsongen när vi åkt ur. Ett helt nytt lag men man ville ändå tro att det faktum att vi varit en ES-förening några månader tidigare skulle betyda nått, det slutade med 0-4 och ett rejält uppvaknande. Nu är läget likadant men också ett helt annat. Det kan smälla till rejält men jag väljer att se möjligheten i att vi fortfarande ska vara väldigt skridskostarka, det i sig borde göra att vi håller sig oss mer från utvisningsbåset. Träffar den önskedrömmen in (vilket är på det sätt vi jobbat under sista åren i HA) så kommer mycket vara vunnet. Ju mer vi får spela i fem mot fem under matcherna desto större chanser kommer vi ha till poäng. Frågan är bara hur pass snabbt vi kan anpassa oss till nivån, och hur vi gör det.