297: Så är det, viktigt att vi behåller fötterna på jorden och tänker på alla de där klyschorna som får en att påminna sig som att huvudmålet för säsongen är att nå ~60 poäng och undvika negativt kval.
Med det sagt så tycker jag att det som är så anmärkningsvärt är att det känns som att vi bara fortsätter där vi avslutade grundserien förra året, det är som att vi igår spelade omgång 56 i grundserien säsongerna 2017/2019. Tendensen ser liknande ut dessutom, vi börjar redan sticka ut när det kommer till hur få utvisningar vi drar på oss exempelvis (vi har spelat sju BP, MIF nio och Växjö bara tre men de har en match mindre spelad). Precis enligt den linje vi höll förra säsongen, mycket är sig likt, med i stora delar samma typ av lag (vad är skillnaden egentligen? Dahlén?). Hade vi legat kvar på väldigt låga skottsiffror så hade allt pekat mot att vi levt på lånad tid, men nu steppade vi upp i de siffrorna igår också. Det är såna grejer som får en att på riktigt undra vad vi egentligen sysslar med, om det helt enkelt är så att vi står för något helt nytt.
Jag hade hoppats på att vi skulle kunna acklimatisera oss snabbt, men då såg jag det som att det skulle vara en process där vi i största allmänhet skulle acklimatisera oss till tempot i serien i stort. Istället så verkar vi kunna acklimatisera oss till nästintill vad som helst, match för match, vi spelar lika tätt mot SAIK borta som vi gör mot fucking Västervik hemma bara ett halvår innan med SAMMA bärande spelare. Emil Berglund och Boyce är fortsatt de där spelarna som är inne och saboterar i slutet av varje match, oavsett motstånd. Det är såna här detaljer som får mig att lite smått tappa fotfästet eftersom det öppnar upp fältet något alldeles oerhört. Hur ska man som motståndare jobba för att kunna montera ner ett lag där varenda spelare ligger på max hela tiden och som bara kan rulla runt bland kedjorna och utöver det har en av seriens absolut bästa målvakter? Det återstår att se, någon MÅSTE ju kunna lösa den gåtan. Frågan är ju hur mycket vi hinner skörda mellan de gånger det inträffar.
Detta är en helt absurd diskussion. Dahlén har ett enormt Timråhjärta, är den störste genom alla tider i klubben och helt oersättlig. Han bidrar till Timrå IK på så många sätt utöver poäng. Så dumma resonemang. Försvinner Dahlén blir inga ... | #Läs mer ·
· · 
Med det sagt så tycker jag att det som är så anmärkningsvärt är att det känns som att vi bara fortsätter där vi avslutade grundserien förra året, det är som att vi igår spelade omgång 56 i grundserien säsongerna 2017/2019. Tendensen ser liknande ut dessutom, vi börjar redan sticka ut när det kommer till hur få utvisningar vi drar på oss exempelvis (vi har spelat sju BP, MIF nio och Växjö bara tre men de har en match mindre spelad). Precis enligt den linje vi höll förra säsongen, mycket är sig likt, med i stora delar samma typ av lag (vad är skillnaden egentligen? Dahlén?). Hade vi legat kvar på väldigt låga skottsiffror så hade allt pekat mot att vi levt på lånad tid, men nu steppade vi upp i de siffrorna igår också. Det är såna grejer som får en att på riktigt undra vad vi egentligen sysslar med, om det helt enkelt är så att vi står för något helt nytt.
Jag hade hoppats på att vi skulle kunna acklimatisera oss snabbt, men då såg jag det som att det skulle vara en process där vi i största allmänhet skulle acklimatisera oss till tempot i serien i stort. Istället så verkar vi kunna acklimatisera oss till nästintill vad som helst, match för match, vi spelar lika tätt mot SAIK borta som vi gör mot fucking Västervik hemma bara ett halvår innan med SAMMA bärande spelare. Emil Berglund och Boyce är fortsatt de där spelarna som är inne och saboterar i slutet av varje match, oavsett motstånd. Det är såna här detaljer som får mig att lite smått tappa fotfästet eftersom det öppnar upp fältet något alldeles oerhört. Hur ska man som motståndare jobba för att kunna montera ner ett lag där varenda spelare ligger på max hela tiden och som bara kan rulla runt bland kedjorna och utöver det har en av seriens absolut bästa målvakter? Det återstår att se, någon MÅSTE ju kunna lösa den gåtan. Frågan är ju hur mycket vi hinner skörda mellan de gånger det inträffar.