Ärligt; tur att det är Freddan och ingen av oss som står i båset. Tänker att han har koll. Litar på snubben. Fullt ut.
Återigen; det här visste vi. Kom igen - ingen kan säga annat. Vi får se det lilla i det stora. Vad tar vi med oss från den här matchen som kan göra oss bättre i nästa, som kan göra oss bättre i nästa och som kan göra oss bättre inför det som komma skall under våren? Vad det än må bliva.
Det som är sjukt störigt i dessa dubbelmöten är Luleås tur. Eller vår otur - vilket som. Deras 2-2 mål; pucken studsar alltså i en vid båge över Svedberg och landar rakt på bladet på deras spelare. När hade vi senast det flytet?! Där och då vände matchen totalt.
Vi har ingen spets - we know. Vi har fel spelare inne i pp - absolut. Men va fan ska Freddan göra?! Om inte prova ortodoxa lösningar för att väcka kollektivet?
Visst; även om jag någonstans förlika mig med tanken att vi inte är bättre än så här så svider dessa förluster. Nå jävulskt.
Men on the bright side så saknade jag inte Guter i den här matchen heller. Alltid nått!
Att man var inställd på en tuff säsong, hade man intalat sig innan det började. Att det skulle få dessa känslostormar, trodde jag inte.
Vi älskar vårat lag i med och motgång!
Vi får lura våra hjärnor om att inte vinna matcher utan sno så många vinster som är möjligt, och vara det där förstörande laget med en defensiv utan dess like med sylvassa kontringar i så många matcher det bara går!
Så som jag ser det är 38 fantastiska matcher kvar där laget och spelarna ska njuta för att de gör det de älskar mest, lever livet dom vi många andra bara drömmer om. Att få vara Hockeyproffs.
· 
