Olle: jag bestämde mig efter 4an att jag ger mig för ett tag nu. Jag orkar inte.
Sen ändrade jag mig. Jag vägrar tamigfaan ge mig. Jag skiter i sannolikheter. Jag skiter i laguppställningar. Jag skiter i budgetar. Så länge det spelas match med tallarna på bröstet så kommer jag med en dåres envishet stå där som ett fån. Jag kommer bli lika arg, lika trött och lika besviken.
Om två veckor står jag där när kosan styr mot Malmö. Vi kommer förmodligen vara större underdogs än nått lag varit hittills i SHL i år. Kommer det hindra mig från att inför matchen håna mina kollegor som håller på Malmö? Glöm det. Kommer det hindra mig från att stolt bära den röda och vita halsduken hela veckan innan? Glöm det. Kommer det hindra mig från att hoppas in i det sista? GLÖM DET!!!
Jag har hållit på Timrå så länge jag kan minnas. Och jag vägrar tamigfan att ge mig!
josha840: ja du har så klart helt rätt. Kan inte minnas sist jag missade en match och så många gånger har man blivit mentalt förnedrad men ändå är man med igen nästa omgång. Det är svårt att konvertera sig själv till någon ”zombiesupporter”, man måste få brinna. Därför tycker jag vi döper om Timrås hockeysnacksida till ”dårhuset” och sen gör vi vad vi kan för att blanda in lite hockeykuriosa även om det sannolikt kommer att dränkas i den totala ångest som råder här.
Det är med en smula vemod jag konstaterar att mycket vatten har runnit under broarna sedan Timrå och Modo spelade fantastisk slutspelshockey till fullsatta läktare i elitserien. Istället är det lag som knappt var påtänkta på den tiden som har fulla läktare, kolla publiken i Örebro just nu tex.
I södra Norrland hittar vi ett Timrå som spelar respiratorhockey där man blir fullständigt förnedrade och ett Modo som blir nollade mot Uppsala och trycker in 2200 personer på läktaren.
söder över: Jag tänker att det här blir min sista kommentar i frågan (mest för att det inte riktigt leder nånstans). Jag vet inte om det är medvetet eller omedvetet man försöker missförstå och när argumenten börjar närma sig "ah men dom ... | #Läs mer ·
· 
· 
Sen ändrade jag mig. Jag vägrar tamigfaan ge mig. Jag skiter i sannolikheter. Jag skiter i laguppställningar. Jag skiter i budgetar. Så länge det spelas match med tallarna på bröstet så kommer jag med en dåres envishet stå där som ett fån. Jag kommer bli lika arg, lika trött och lika besviken.
Om två veckor står jag där när kosan styr mot Malmö. Vi kommer förmodligen vara större underdogs än nått lag varit hittills i SHL i år. Kommer det hindra mig från att inför matchen håna mina kollegor som håller på Malmö? Glöm det. Kommer det hindra mig från att stolt bära den röda och vita halsduken hela veckan innan? Glöm det. Kommer det hindra mig från att hoppas in i det sista? GLÖM DET!!!
Jag har hållit på Timrå så länge jag kan minnas. Och jag vägrar tamigfan att ge mig!