KiefD: Paradoxalt nog var han Timrås tredje bäste back fram tills början av December i 5 mot 5 och (fortfarande) främste back i BP med ganska god marginal. Det finns i nuläget ingen back som lyfter mindre istid som konkurrerar med Ohårdegård. Hans vara eller ej vara är en ickefråga åtminstone rent statistiskt (om man skall jämföra med befintlig trupp), lägg därtill ord som ung, utvecklingsbar, storlek etc etc.
Men som tidigare nämnts tycker jag hans siffror i PP är såpass dåliga i jämförelse med Kinnvall att det skulle motivera en förändring, då ser Larsson/Drugge mest lovande ut. (Drugge är faktiskt den back som har tredje mest istid i spelformen f.ö). Men PP det är också den enda spelformen Hardegård får "oförtjänt" mycket istid i.
Drugge konkurrerar ut Söderberg i siffror i 5 mot 5 och bör i dagens Timrå stå som 7e back, baserat enbart på siffror. Även Falk om man skulle värdera spelstil där denne enbart väger över Drugge offensivt (faktiskt), dvs: I siffror 5 mot 5 är Drugge och Falk ganska likvärdiga men där siffrorna säger att Falk har en offensiv uppsida som inte Drugge har i samma utsträckning, men om man tittar på spelatyperna känns det orimligt att över tid klassa Falk som en mer offensiv back än Drugge. Av dessa tre finns ingen statistisk motivering till varför de bör få mer speltid än övriga backar dock.
Fallet Doktor Druggels borde vara uppdrag granskning ämne snart. Så fort man försöker lägga det bakom sig så kommer något nytt som får en att fundera. Uppenbart är det Hardegårds förtroende i PP satt Drugge lite i klistret när det inte finns någon uppenbar prestation som motsvarar detsamma. Tidigare har jag utgått efter devisen att Drugges offensiva uppsida inte väger upp för hans svagheter i övriga spelet och det har varit anledningen till Hardegårds gjutna plats i andra PP formationen där det inte finns några självklara andra alternativ och därmed Drugges sittplatsbiljett, men detta är alltså fel enligt statistiken. Det finns faktiskt två backar i laget som är likvärdiga/svagare i 5 mot 5 vilket iallafall bör motivera den extra backplatsen. Lite på samma sätt som Palmberg stod utanför de fasta formationerna inledningsvis. Så länge man anser att Hardegård skall spela PP och konkurrerar ut Drugges naturliga plats i laget gör man alltså bedömningen att Drugges spelartyp är underlägsen Söderberg/Falk i övriga spelet och därmed ej önskvärd till förmån för de senare, vilket är värden siffror ej tar i beaktning.
Så om siffrorna fick bestämma (och) Drugge skulle prestera bättre än Hardegård i Powerplay ryms han i övriga truppen och Falk/Söderberg skulle stå utanför utan att försvaga laget öht.
Kontenta: Timrå måste få in 5 nya backar istället för Falk, Molinder, Drugge, Printz och Söderberg för att konkurrera ut Hardegård i dagens Timrå utan att värdera potential etc. Vidare får envar bedöma vikten av siffror men de ljuger sällan. Och historien om härvan Druggels lever vidare.
· 
Det finns i nuläget ingen back som lyfter mindre istid som konkurrerar med Ohårdegård. Hans vara eller ej vara är en ickefråga åtminstone rent statistiskt (om man skall jämföra med befintlig trupp), lägg därtill ord som ung, utvecklingsbar, storlek etc etc.
Men som tidigare nämnts tycker jag hans siffror i PP är såpass dåliga i jämförelse med Kinnvall att det skulle motivera en förändring, då ser Larsson/Drugge mest lovande ut. (Drugge är faktiskt den back som har tredje mest istid i spelformen f.ö). Men PP det är också den enda spelformen Hardegård får "oförtjänt" mycket istid i.
Drugge konkurrerar ut Söderberg i siffror i 5 mot 5 och bör i dagens Timrå stå som 7e back, baserat enbart på siffror.
Även Falk om man skulle värdera spelstil där denne enbart väger över Drugge offensivt (faktiskt),
dvs: I siffror 5 mot 5 är Drugge och Falk ganska likvärdiga men där siffrorna säger att Falk har en offensiv uppsida som inte Drugge har i samma utsträckning, men om man tittar på spelatyperna känns det orimligt att över tid klassa Falk som en mer offensiv back än Drugge.
Av dessa tre finns ingen statistisk motivering till varför de bör få mer speltid än övriga backar dock.
Fallet Doktor Druggels borde vara uppdrag granskning ämne snart. Så fort man försöker lägga det bakom sig så kommer något nytt som får en att fundera. Uppenbart är det Hardegårds förtroende i PP satt Drugge lite i klistret när det inte finns någon uppenbar prestation som motsvarar detsamma.
Tidigare har jag utgått efter devisen att Drugges offensiva uppsida inte väger upp för hans svagheter i övriga spelet och det har varit anledningen till Hardegårds gjutna plats i andra PP formationen där det inte finns några självklara andra alternativ och därmed Drugges sittplatsbiljett,
men detta är alltså fel enligt statistiken.
Det finns faktiskt två backar i laget som är likvärdiga/svagare i 5 mot 5 vilket iallafall bör motivera den extra backplatsen.
Lite på samma sätt som Palmberg stod utanför de fasta formationerna inledningsvis.
Så länge man anser att Hardegård skall spela PP och konkurrerar ut Drugges naturliga plats i laget gör man alltså bedömningen att Drugges spelartyp är underlägsen Söderberg/Falk i övriga spelet och därmed ej önskvärd till förmån för de senare, vilket är värden siffror ej tar i beaktning.
Så om siffrorna fick bestämma (och) Drugge skulle prestera bättre än Hardegård i Powerplay ryms han i övriga truppen och Falk/Söderberg skulle stå utanför utan att försvaga laget öht.
Kontenta: Timrå måste få in 5 nya backar istället för Falk, Molinder, Drugge, Printz och Söderberg för att konkurrera ut Hardegård i dagens Timrå utan att värdera potential etc. Vidare får envar bedöma vikten av siffror men de ljuger sällan. Och historien om härvan Druggels lever vidare.