Nu kom nerverna för en annan. Det dröjde lite längre denna gång än i onsdags men nu är det samma. Darrningarna, svettningarna, humörsvängningarna, det apatiska sinnestillståndet. Om några timmar smyger man runt som en strykrädd hund, håller sig längs väggarna och tittar över axeln med sänkt blick.
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.