kulltorp: Hmm.. Tror nog man får definiera hur man personligen ser en hockeymatch i mer än bara "Bagdad bob mentalitet" eller inte.
Om vi tar mig själv som ett exempel så ser jag på Timrås matcher på lite lika sätt som jag ser på mina riskinvesteringar på börsen. Enda skillnaden är att Timrå är en aktie jag måste ha i min portfölj.
Målet med nuet är att titta på förutsättningarna för en utdelning i slutet av året. I Timrås fall översätts detta till avancemang.
Jag kan acceptera ett uteblivet resultat kortsiktigt om tendenserna visar på framtida förbättringar.
Exempel: Igår förlorade Timrå en match som de skulle vunnit = dåligt, MEN man bröt samtidigt ett mönster där man inte spelade matchen efter motståndarnas tempo från början till slut = Bra
I detta fallet kan jag alltså acceptera en förlust i form av poäng mot ett konkret bevis på att laget besitter en specifik kvalité som jag personligen anser vara väldigt viktig och kommer generera poäng framöver.
Kontenta: Bra match igår, synd att man inte lyckades vinna bara.
Om man ska spinna vidare på analogin mellan Timrå och börsen så gillar jag att titta på Timrå som en koncern och spelarna som bolag i koncernen där det är delarna som skapar helheten och kan vara anledning till mina annars ganska okonventionella åsikter/analyser om spelidé och spelare exempelvis.
Något som är ganska intressant dock är att i detta forumet så lägger jag större fokus på det positiva men i min portfölj är jag tvärtom. Sannolikt grundar sig detta helt och hållet i den generella negativitet som råder härinne, ser liksom ingen anledning att belysa de negativa aspekterna så länge inget missas eller är i min bedömning felaktigt. Dock påverkar inte spektrat - positivt/negativt spekulationen, syftet är det samma.
Av ovanstående anledning tycker jag inte riktigt att jag bör definieras som en "Bagdad bob".
TIK-Lund: Spot on! Igår kunde man definitivt skönja plusvarianter i spelet utan att vara vare sig Bagdad Bob eller Positive Pålle. Ser man inte det/blundar man för det, så får man väl göra det. Men då måste man ha det ganska trist i sitt håkkyliv.
Det som är störigt däremot är att laget inte kan ta vara på något av alla de lägen som skapas. Det oroar onekligen och behöver vässas till om vi ska vara med och fajtas om en SHL-plats i vår.
TIK-Lund: Bra uttryckt! Jag håller med dig i din analogi att Timrås långsiktiga trend är positiv. Flera delar av spelet, samt vissa spelare på individinvå har förbättras under säsongens gång.
MEN jag känner fortfarande en relativt stor oro kring vår oförmåga att göra mål. Vi skjuter mycket men har seriens sämsta skottprocent, hälften av den som BIK har(som förvisso är skyhög). Detta innebär att för varje skott som BIK skjuter måste vi skjuta 2 för att ha samma chans till mål. Som disclaimer gäller detta i spel 5-5 (i pp har vi istället näst bäst skottprocent efter Griskatterna).
Så vad beror vår ineffektivitet på? Många har tidigare varit inne på att vi snurrar för mycket i hörnen och inte kommer in på avslut i slottet. Det känns som att vi emellanåt saknar tyngden för att driva in mot kassen. Dock har vi en del spelare som ändå borde kunna göra det (Hartmann, Lindberg, Madsen, Kaisjer, Bojjan).
Om man dessutom jämför Timrå med andra lag så är vi genomsnittligen både större och längre än exemplvis Löven, men jag upplever inte att de har problem att driva in på mål. Lövenspelarna är förvisso 4 år äldre i snitt, vilket medför att de både är mer rutinerade och torde vara starkare/kilo kroppsvikt (fler sommarträningar etc).
För att sammanfatta tror jag att detta både är en inställningsfråga men även att timrås spelare i samma utsträckning har den förmågan att ta sig in på kassen.
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
· 
Om vi tar mig själv som ett exempel så ser jag på Timrås matcher på lite lika sätt som jag ser på mina riskinvesteringar på börsen.
Enda skillnaden är att Timrå är en aktie jag måste ha i min portfölj.
Målet med nuet är att titta på förutsättningarna för en utdelning i slutet av året. I Timrås fall översätts detta till avancemang.
Jag kan acceptera ett uteblivet resultat kortsiktigt om tendenserna visar på framtida förbättringar.
Exempel: Igår förlorade Timrå en match som de skulle vunnit = dåligt, MEN
man bröt samtidigt ett mönster där man inte spelade matchen efter motståndarnas tempo från början till slut = Bra
I detta fallet kan jag alltså acceptera en förlust i form av poäng mot ett konkret bevis på att laget besitter en specifik kvalité som jag personligen anser vara väldigt viktig och kommer generera poäng framöver.
Kontenta: Bra match igår, synd att man inte lyckades vinna bara.
Om man ska spinna vidare på analogin mellan Timrå och börsen så gillar jag att titta på Timrå som en koncern och spelarna som bolag i koncernen där det är delarna som skapar helheten och kan vara anledning till mina annars ganska okonventionella åsikter/analyser om spelidé och spelare exempelvis.
Något som är ganska intressant dock är att i detta forumet så lägger jag större fokus på det positiva men i min portfölj är jag tvärtom. Sannolikt grundar sig detta helt och hållet i den generella negativitet som råder härinne, ser liksom ingen anledning att belysa de negativa aspekterna så länge inget missas eller är i min bedömning felaktigt. Dock påverkar inte spektrat - positivt/negativt spekulationen, syftet är det samma.
Av ovanstående anledning tycker jag inte riktigt att jag bör definieras som en "Bagdad bob".