Per HApps: Jo... Leif Keiski var en upplevelse utöver det vanliga... Jag hade äran att ingå i en av landets ledande boxningsklubbar i slutet av åttiotalet. Vi arrangerade galor som drog storpublik och var fullständigt odrägliga. Åkte faktiskt och såg ett boxnings-SM i Timrås underbara isstadion för att få lite insperation... Kan lova att det är 100% mer drag, kamp (om än något oren boxning kanske) i en trött elitserieomgång.
Helt plötsligt fick vi i alla fall möjlighet att arrangera en rätt häftig utslagningsfightsgala för vilka som direkt skulle få åka till boxnings-VM i Australien 91. Det var vinn och du får åka som gällde. Media hängde på. Mats Olsson på Expressen (som då var större än AB) Fyllde mittuppslag i blaskan. Det var mycket Brudar, pilsner och boxning från den lokala folkparken i Bergslagen. Leif Keiski dök inte upp! Ingen visste var han var. En svensk boxare från Jämtland, som tidigare varit fåraherde i Afrika (!?) var också spårlöst försvunnen. En boxare från brynästrakten fick plötsligt ont i armen. Men han kunde nog tänka sig att bli mycket friskare mot lite extra pengar i fickan... Många tidningar (Även i Medelpad) hade rubriker som: Var är Keiski? Boxning får struliga hockeyklubbar att framstå som väluppfostrade flickscoutrevisorföreningar. Men så dök han upp den legendariske Leif Keiski! i fläskig MB och vit kostym som hämtad direkt ur någon maffia B-film... Han verkade helt oförstående över att han var tre dagar sen till landslagets fina träningsläger och den där utslagsfighen. Jag visade honom alla tidningsklipp. Han tittade på bilderna och log glatt. Texten vetefan om han överhuvudtaget brydde sig om... Eller så hade han ett utbildningsproblem... Att sammanfoga bokstäver till ett mönster där viss information kan uppfattas kräver en viss skolning... Hur det än var med detta så hade i alla fall Keiski bra löd i sina knytnävar. Han blev givetvis förlåten för lite sen ankomst till ett träningsläger. bagateller. På kvällen så firade några glada typer om lite på Keiskis hotellrum... Många saker gick sönder. En reporter från den näst största kvällstidningen frågade mig lite försynt om vad jag tyckte?
Han måste ha missuppfattat mig totalt. Men i Aftonbladet så hade den märkliga typen till reporter skrivit att jag var jävligt arg och att jag tyckte Leif Keiski var en förbannad diva! Korkad idiot! Och en del andra märkliga saker... Dessutom så basunerade kvällspressens löpsedlar ut: VM-STJÄRNA SLOG SÖNDER HOTELLRUM!
Många polare till den Finske Zigenaren Keiski, ringde hem till mig på natten och frågade vad jag hade emot Finska Zigenare?
Dagen efter så fick givetvis tidningen dementera att jag skulle påstått så elaka saker om den gode Leif. Själv så hade jag givetvis uppfattat Keiski som en ytters belevad och väluppfostrad herre. En riktig guldklimp! Och alla vet väl hur lätt saker går sönder på hotell...
Tillbaks till tråden. Inte bör väl Timrå ha boxningshandskar i loggan? Handskarna bör som i mitt fall sedan länge vara lagda på hyllan. Själv tycker jag att Timrås huvudlogotyp bara ska bestå av ordet TIMRÅ IK i det klassiska 70-tals typsnittet. Sedan är det bara att bestämma en grafisk profil. Till detta kan läggas massor av historiska kompliment i olika former... Örnar, klassiska tallar, mindre klassiska tallar, årtal och annat som figurerat genom åren...
Men grunden bör vara bara ett enkelt Timrå IK. Ett starkt varumärke som alltid står när de andra faller.
Favoritarenor (och inte): Bortasektionen enda skamfläcken? Ja om man enbart ser till hockeyupplevelsen för samtliga kanske. Och då är jag definitivt med. Som jag konstaterat, då är SCA svårslagen. Jag har ju som bekant andra synpunkter också men för huvudsyftet, se hockey, har vi en topparena!
· 
screenshot20241122-061117.png
Helt plötsligt fick vi i alla fall möjlighet att arrangera en rätt häftig utslagningsfightsgala för vilka som direkt skulle få åka till boxnings-VM i Australien 91. Det var vinn och du får åka som gällde. Media hängde på. Mats Olsson på Expressen (som då var större än AB) Fyllde mittuppslag i blaskan. Det var mycket Brudar, pilsner och boxning från den lokala folkparken i Bergslagen. Leif Keiski dök inte upp! Ingen visste var han var. En svensk boxare från Jämtland, som tidigare varit fåraherde i Afrika (!?) var också spårlöst försvunnen. En boxare från brynästrakten fick plötsligt ont i armen. Men han kunde nog tänka sig att bli mycket friskare mot lite extra pengar i fickan...
Många tidningar (Även i Medelpad) hade rubriker som:
Var är Keiski?
Boxning får struliga hockeyklubbar att framstå som väluppfostrade flickscoutrevisorföreningar.
Men så dök han upp den legendariske Leif Keiski!
i fläskig MB och vit kostym som hämtad direkt ur någon maffia B-film... Han verkade helt oförstående över att han var tre dagar sen till landslagets fina träningsläger och den där utslagsfighen. Jag visade honom alla tidningsklipp. Han tittade på bilderna och log glatt. Texten vetefan om han överhuvudtaget brydde sig om... Eller så hade han ett utbildningsproblem... Att sammanfoga bokstäver till ett mönster där viss information kan uppfattas kräver en viss skolning... Hur det än var med detta så hade i alla fall Keiski bra löd i sina knytnävar. Han blev givetvis förlåten för lite sen ankomst till ett träningsläger. bagateller. På kvällen så firade några glada typer om lite på Keiskis hotellrum... Många saker gick sönder. En reporter från den näst största kvällstidningen frågade mig lite försynt om vad jag tyckte?
Han måste ha missuppfattat mig totalt. Men i Aftonbladet så hade den märkliga typen till reporter skrivit att jag var jävligt arg och att jag tyckte Leif Keiski var en förbannad diva! Korkad idiot! Och en del andra märkliga saker... Dessutom så basunerade kvällspressens löpsedlar ut:
VM-STJÄRNA SLOG SÖNDER HOTELLRUM!
Många polare till den Finske Zigenaren Keiski, ringde hem till mig på natten och frågade vad jag hade emot Finska Zigenare?
Dagen efter så fick givetvis tidningen dementera att jag skulle påstått så elaka saker om den gode Leif. Själv så hade jag givetvis uppfattat Keiski som en ytters belevad och väluppfostrad herre. En riktig guldklimp! Och alla vet väl hur lätt saker går sönder på hotell...
Tillbaks till tråden. Inte bör väl Timrå ha boxningshandskar i loggan? Handskarna bör som i mitt fall sedan länge vara lagda på hyllan. Själv tycker jag att Timrås huvudlogotyp bara ska bestå av ordet TIMRÅ IK i det klassiska 70-tals typsnittet. Sedan är det bara att bestämma en grafisk profil. Till detta kan läggas massor av historiska kompliment i olika former... Örnar, klassiska tallar, mindre klassiska tallar, årtal och annat som figurerat genom åren...
Men grunden bör vara bara ett enkelt Timrå IK. Ett starkt varumärke som alltid står när de andra faller.
Sekonderna lämnar ringen. Första ronden.